Nej, inte är det särskilt synd om människorna. I varje fall inte om oss marknadsanpassade konsumenter, miljöförstörare, maktmänniskor och fullblodsegoister. Möjligen kan vi ömkas för att vi inte begriper bättre.
Allt det där vet vi redan och det är inte sensmoralism som får mig att göra storvågen för det drömspel som Ung scen/östs avgående konstnärlige chef Måns Lagerlöf, scenografen Magnus Möllerstedt och en läckert införstådd ensemble placerat på Östgötateaterns stora scen.
Det är mixen av frisläppt satir.se, andlighet.com, kreativitet.nu, livetdödenallting.alltid, ljuvligt toppad av Julia Högberg som Indras dotter, som är så befriande.
Den briljanta respektlösheten, föreningen mellan Ung scen/östs nutidsapproach, en ”vanlig”, traditionell teaterscen och mjukvaran August Strindberg. Hans grönradikala ungdomsidéer om tillväxt och skövlad natur som Martin Kylhammar skriver om i programbladet. Humorn, sorgen och skaparvåndan. Smärtorna, gentagelsen, livet på ”världshavets yttersta”. Och visst har skarpa styckmästare varit i farten, men inte har han lämnats att förblöda, han Strindberg. Den som ser rött, ser i så fall ketchup …
Och så dessa djärva glidningar i tid och rum, leken mellan gamla och nya metaforer. Som när Sonny och Cher plötsligt hamnar på skivtallriken, Stina von Sydows Kristin tätar/klistrar innanfönster i vänsterkollektivet och Isak Hjelmskogs advokat ägnar sig åt politisk retorik med Strindbergs repliker som guld i mun. Eller att Skamsund placerats i ett discodunkande 1980-tal och bjuder på grisfest, Krister Kerns gyttjebrottande diktarångest och karaoke av We are the world. Skamlöst publikfriande och ohyggligt roligt.
Eller att Fagervik förvandlats till affärskomplex och flygplats – vi ”råkas och skiljas” – där dansen runt den gyllene marknadskalven och turismen anno 2009 är i full gång.
Samtidigt som vattnet stiger, bokstavligen (!) uppför skådespelarnas ben och lägger urhavet för våra fötter. I avvaktan på att dörren med fyrväpplingen ska avslöja sitt provocerande: Intet!
Avslutningssträckorna är oförglömliga: ljudligt plaskiga, sketchigt paneldebatterande. Slutscenen: poetisk, absurd, skör.
På det hela taget: gudomligt!
Loading ...
