Enastående enkelhet och multikonstLeap second är en tvådelad danskväll av Skånes Dansteater där Örjan Anderssons koreografi Seven clues är det ena verket. Foto: Mats Bäcker
Recensioner [2011-03-14]

Enastående enkelhet och multikonst


RECENSION/DANS. Small hour av Vaclav Kunes med musik av Robert och Ronald Lippok, och Seven clues av Örjan Andersson med musik av Sven-David Sandström ingår i Skånes Dansteaters Leap second. Nummers Björn Gunnarsson njuter av både tilltalande enkelhet och ett enastående multikonstverk.

Det tvådelade dansprogrammet Leap seconds från Skånes Dansteater börjar med en duett signerad tjeckiske koreografen Vaclav Kunes. I ett rent scenrum och till Robert och Ronald Lippoks knittrande electronica kommer en kvinna in baklänges mot den man som redan befunnit sig på scenen, i rörelse, ända sedan publiken satt sig.
   Kvinnan tänjer ett rep i munnen tills hon når mannen, backar in i hans famn och det första lyftet.


Det är mönstret för hela koreografin: kvinnans bortvändhet, och mannens ivriga roll att stödja henne, balansera henne till en gemenskapens rotationspunkt. Dansminiatyren har en mycket tilltalande enkelhet och vacker tydlighet.


Till Sven-David Sandströms och Örjan Anderssons Första Moseboksfantasi Seven clues har Jens Sethzman gjort en monumentalt suggestiv scenografi. Över scenen hänger förutom en klotformad sol geometriska figurer som pentaedrar. I en halvcirkel bildar glasrör i dubbla rader en växtlighet.
   Ljuset är bronsfärgat. Utom när Sethzman trollar och låter stjärnstoft falla ur pentaedrarna i skarpt vitt ljus. Scengolvet är täckt av svart material; den aska varur liv skapas. Det är dimmig urgryning.


Dansen börjar inte i totalt mörker men i dunkelt ljus. I dunklet rör sig primitiva väsen. Jag måste erkänna att jag alltid har haft lite svårt för Örjan Anderssons koreografier. De blir gärna för abstrakt tekniska och monotona. Inledningsvis verkar dansen också helt fristående från Sandströms rytmer och instrumentering. Lugna svepande klanger motsvaras av snabba, knyckiga rörelser och ett tempo för sig.
   Först med fåglarnas tillkomst börjar dansen och musiken närma sig varandra. Människans tillkomst innebär primitivistiska kostymer och extas i slagverket. Den sjunde dagens vila är långsamma, innerliga klanger i musiken och liggande dansare på scengolvet.


Sandström kontrasterar instrumentgrupperna som vore de klasserna och rikena i livets stora ordning. Eller känslospråkets språkgrupper. Koreografin har inte samma finess förrän Andersson börjar lyssna till musiken och långsamma rörelser i tonerna ger eftersinnande dansrörelser.
   Då blir Seven clues också ett enastående multikonstverk.

Björn Gunnarsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (7 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1