Endimensionell lekNummers Iva Åberg saknar en medveten tolkning av Hedda Gabler på Göteborgs Dramatiska Teater.
Recensioner [2009-12-01]

Endimensionell lek

Hedda Gabler av Henrik Ibsen
Scen: Göteborgs Dramatiska Teater
Ort: Västra Götaland
Regi: John Hinton och Johan Westergren
Scenografi: Jenny Emanuelsson och Ellen Oseng
Kostym: Jenny Emanuelsson och Ellen Oseng
Medverkande: Sara Ahlberg, Christer Fjällström, Moa Millgård, Robin Pohlstrand Björkman och Erik Åkerlind
Länk: Göteborgs Dramatiska Teater


RECENSION/TEATER. Årets teatersäsong i Göteborg går i genustecken: det könsöverskridande, det queera och nu det rent feministiska med uppsättningen av Hedda Gabler på Göteborgs Dramatiska Teater.

Men frågan är om Hedda Gabler har något att tillägga i den feministiska debatten. I alla fall i denna uppsättning. Pjäsen har under sin mer än hundraåriga existens tolkats olika. Rollen som Hedda Gabler är ju sannerligen svårgripbar. Vad är det vi bevittnar? Är det en kvinnas kamp mot ett liv som samhällets konventioner tvingat henne till eller är Hedda Gabler en egensinnig individ (hon har kallats för den kvinnliga motsvarigheten till Shakespeares Hamlet) som prövar gränser för individens handlingsmöjligheter medan hon söker efter livets mening?


Göteborgs Dramatiska Teaters ensemble intar något slags undersökande lekfull hållning gentemot pjäsens roller och en närmast uppsluppen stämning går som en röd tråd genom spelet. Man får en känsla av att det finns även en förlängning till våra roller ute i verkligheten – Henrik Ibsens människor blir väldigt lika dagens. Vad jag kan förstå så finns det också finstilta allusioner på andra tolkningar.
   Moa Millgårds Hedda blir man nyfiken på från första stund. Med små gester och en skarp och glimtvis illvillig och försmädlig blick i ögonen behärskar hon sin omgivning. En bortskämd pappas flicka men icke desto mindre en otillfredsställd kvinna, vars behov och talanger går omvärlden ständigt förbi. En stark och sammanhållen gestaltning.


I övrigt tycks föreställningen sakna ett helhetsgrepp. Scenen och kostymen (Jenny Emanuelsson och Ellen Oseng) tar upp tidsenliga element från pjäsens uppkomsttid med några ”modernistiska” grepp som mest för tankarna till ”man tager vad man haver”.
   De agerande känns som för det mesta av ödet vinddrivna existenser, marionetter i livets teater. Heddas man Jörgen Tesman (Erik Åkerlind) må vara en tragikomisk figur med sitt livslånga barnsliga beroende av sina tanter men här framstår han som något av en lustigkurre. Även pjäsens övriga figurer får lätt en endimensionell prägel. Brist på plasticitet bidrar till svårigheten att skönja en tolkning. Vad var regissörernas (John Hinton och Johan Westergren) intention? Till slut blir det hela bara en lek med roller.   

Iva Åberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (1 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare