Enkät om kulturelit

Vi beklagar om urvalet inte ser så brett ut som det var planerat. Av över 20 tillfrågade svarade bara åtta personer. Bland annat avstod chefen för kulturredaktionen på Sveriges största morgontidning med kommentaren: ”Gå tillbaka till tidningen och be dem att komma på en intelligentare fråga”, vilket förstår är svar nog. På en större institutionsteater svarade överhuvudtaget ingen av flertalet tillfrågade.
   Om det är kulturelit i meningen makt eller maktmissbruk alternativt som spetskompetens eller svågerpolitik som menas, låter vi hålla öppet för att inte färga svaren med våra egna associationer.
   Enkäten är tänkt som ett komplement till våra andra artiklar om kulturelit i november (se länkar i faktarutan). Vi skulle gärna vilja gå ännu djupare ner i ämnet, men som nättidning med en begränsad budget vare detta vad vi kunde åstadkomma. Nu hoppas vi på att även du bidrar till diskussionen genom kreativa debattinlägg.

Jasenko Selimovic, regissör och konstnärlig ledare på Göteborgs stadsteater
Finns det en kulturelit i Sverige?
   – Ja. I sociologin definieras ”elit” som de som innehar de högsta positionerna i samhället. Därför finns eliter inom varje område i samhället. Sociologerna brukar prata om politisk elit, ekonomisk elit, vetenskaplig elit osv. Kulturen och kulturfältet har också sina högsta positioner. Sedan är det en annan sak att ordet ”elit” har en starkt negativ klang i det vardagliga språket. Men man kalla det vad man vill. Poängen är att de högsta positionerna på kulturfältet är upptagna av vissa människor.
Hur ser den ut?
   – Frågan kräver egentligen ett svar längre än den enkätformen möjliggör. Särskilt som generaliseringar av elitens gemensamma karaktärsdrag ofta leder till missuppfattningar. Men tittar man på studier och forskning av elitgrupper så berättar de att varje elit har sitt så kallade grupphabitus. Vanligtvis handlar den om den samhällklass man föds in i, om kön, etnicitet och skolor ens föräldrar skrivit in en i, tankesättet man förvärvar i dessa skolor och familjer, om ekonomiskt, symboliskt och kulturellt kapital. De skolor eliten går i ger exempelvis inte bara en bättre utbildning – för att göra saken enkel – utan ger också ett symboliskt kapital, vilket manifesteras i att människor blir imponerade av att man gått i en fin och välkänd skola. Dessutom blir man, om man till exempel går på en skola á la Harvard, del av ett socialt nätverk som i sin tur hjälper till att upprätthålla och vidareutveckla den oftast orättvisa uppdelningen av människor.
Anser du dig vara en del av denna kulturelit? På vilket sätt i så fall?
– Ja, jag innehar en av de högsta positionerna på kulturfältet och är på det sättet också en del av eliten. Missuppfatta mig inte, det betyder inte att man är bättre eller sämre än andra eller att man utför jobbet annorlunda. Det betyder bara att jag är född i en viss klass – medelklassen som, om man uttrycker det brutalt, strävar efter att klättra uppåt – ett visst kön och fick med mig socialt och kulturellt kapital hemifrån. Å andra sidan är jag invandrare, vilket reducerar mitt symboliska kapital.

Tasso Stafilidis, riksdagsledamot för vänsterpartiet och skådespelare
Finns det en kulturelit i Sverige?
– Nej, inte i egentlig mening. Det är ett medialt uttryck.
Varför talas det då så ofta om en sådan?
– Jag tror att det är ett sätt att förenkla konstnärliga och ofta filosofiska resonemang kring konstnärlig utveckling och kulturpolitiska visioner. De som brukar omnämnas som hörande till den så kallade kultureliten är olika ”TV-soffan-tyckare” så som kulturjournalister, kritiker, författare och de mest kända inom sin konstdomän. Politiker hör sällan till denna så kallade ”kulturelit” i den bemärkelsen.
Så du anser dig inte tillhöra kultureliten?
– Nej, det gör jag inte. Men skulle inte ha något emot om jag, trots allt, gjorde det…

Daniel Åkerström Steen, scenograf för frigruppen Teater Terrier i Malmö
Finns det en kulturelit i Sverige?
   – Njäe. I så fall är det ett väldigt subjektivt begrepp. Jag upplever det som nedvärderande och att man använder det vid skitsnack.
Varför talas det då så ofta om en sådan?
   – Anledningen till att det snackas så mycket om en kulturelit är nog att man vill distansera sig från den kultur man upplever som fin och svår.
Anser du dig vara en del av denna kulturelit? På vilket sätt i så fall?
– Ha ha. Det vore synnerligen intressant om någon fick för sig att kvala in mig i kulturelitbegreppet.

Rossana Dinamarca, riksdagsledamot för vänsterpartiet, sitter i kulturutskottet
Finns det en kulturelit i Sverige?
   – Ja.
Hur ser den ut?
   – Jag tror att mina och eventuellt andras uppfattningar om kultureliten är starkt färgade av våra egna värderingar. För mig är kultureliten pengar som spenderas och tjänas genom mediaglans, mingel och en liten del konstnärligt arbete. Ernst Billgren är exempelvis för mig kultureliten personifierad. Men det där är naturligtvis bara en liten del av sanningen, eftersom de flesta arbetar hårt utan berömmelse och kändisskap trots att de innehar samma positioner i samhället samt genomgått samma utbildningar.
Anser du dig vara en del av denna kulturelit? På vilket sätt i så fall?
– Verkligen inte. Jag ser inte på någon som sitter i kulturutskottet som del av någon kulturelit. Även om där finns en ”fru Dramatenchef”. Om någon sade att jag tillhörde den klicken skulle jag nog skratta.

Ulrika Knutson, kulturjournalist och författare
Finns det en kulturelit i Sverige?
   – Ja, det gör det. Eller snarare, flera.
Hur ser den ut?
   – Ett försök: den svenska kultureliten består av a) konstens elit b) de politiska kulturadministratörernas elit c) akademisk elit d) medias elit e) fotfolkets elit kritikerna och professionella intellektuella och f) kommersiella faktorer.
Fälten överlappar varandra, medias elit förrättar valet ur de övriga eliterna. Eliten uppstår nog ur medias blick, till skillnad mot i Frankrike där deleliterna korar sina kandidater.
Högst status har konstens elit som har klarat sållningen genom b, c, d och f. Exempel ur denna kategori är Ingmar Bergman, Astrid Lindgren, Kerstin Ekman, Tomas Tranströmer, PO Enquist och Ann-Sofi von Otter. Störst inflytande har dock kategori d.
Anser du dig vara en del av denna kulturelit? På vilket sätt i så fall?
   – Ja, jag tillhör nog kulturelitens nedre skikt, kategori e, i kraft av väl utvecklat kontaktnät i alla kategorier utom b. Tidig medial exponering är av avgörande betydelse, men bara i kombination med stöd från a, c, d och e.
   Exakt vad den svenska kultureliten används till är en öppen fråga. Den har inte problemformuleringsprivilegium, vilket den franska kultureliten han. Detta privilegium innehas av medias elit – och i viss mån av kulturadministratörerna och den akademiska eliten – och villkoras av den Politiska och Teknokratiska Eliten. (Lägg märke till de sistnämnda! De är bra mycket viktigare i Sverige än kultureliten.)

Karin Blixt, skådespelerska på Teater Trixter i Göteborg
Finns det en kulturelit i Sverige?
   – Nej. Jag tror att det där ligger lite i betraktarens öga, så att säga. Man kan inte definiera en hel grupp av människor som elit. När man tittar lite närmare upptäcker man att de skiljer sig alldeles för mycket från varandra i exempelvis intressen och så.
Varför talas det då så ofta om en sådan?
    – Därför att det är så enkelt och bekvämt att dela in människor i fack. Det gör helt enkelt livet lite lättare för folk.
Anser du dig vara en del av kultureliten? På vilket sätt i så fall?
– Jag hoppas verkligen att ingen ser mig som en del av någon slags kulturelit.

Magnus Aspegren, VD och konstnärlig ledare för Norrlandsoperan
Finns det en kulturelit i Sverige?
– Ja, det finns nog en kulturelit.
Hur ser den ut?
   – Med en kulturelit menar jag människor som kan och framför allt TAR del av väldigt mycket kultur. Alla kan inte älska allt och vissa saker kräver mer kunskap än annat. Det fina med kultur är dock att alla (nu är jag motsägelsefull) faktiskt bör kunna ta del av allt. Det finns ju inga regler i konst som det gör i fotboll etc. Målsättningen är att nå så många som möjligt, både de som kan mycket och de som är nybörjare. Min känsla är att det i Umeå allt mer sällan talkas om en elit. Kanske kan det bero på att vi har en institution som vissa kvällar har punkkonserter och andra kvällar opera och symfonikonserter. Vi håller på att tvätta bort denna stämpel helt enkelt.
Anser du dig vara en del av denna kulturelit? På vilket sätt i så fall?
– Jag bör väl anses tillhöra en kulturelit som företrädare för en institution. Jag känner mig dock inte som en sådan och vill heller inte framställas som en sådan. Jag måste kunna kommunicera med alla publiktyper på ett sätt som passar alla typer av människor.

Nils Schwartz, litteratur- och teaterkritiker, Expressen
Finns det en kulturelit i Sverige?
   – Ja, fast få anser sig tillhöra någon sådan elit.
Hur ser den ut?
   – Kulturelitskapet bygger på ett eller flera av följande kriterier: a) man bor i Stockholm. b) Man är framgångsrik utövare av något konstnärskap och/eller akademisk forskning. c) Man blir ofta omnämnd i pressen samt medverkar regelbundet i tv och radio. d) Man sitter i stipendiegivande och prisutdelande styrelser, nämnder, kommittéer och akademier. e) Man mottar själv med jämna mellanrum dessa stipendier och priser. f) Man är anställd eller medverkar som kritiker på de stora dagstidningarnas kultursidor. g) Man minglar på olika förlagsfester och releasepartyn i Stockholm. h) Man förlägger böcker, tillsätter tjänster, chefar över företag, sponsrar kulturevenemang med mera. Detta är den verkliga kultureliten som verkar, men inte syns.
Anser du dig vara en del av denna kulturelit? På vilket sätt i så fall?
– Enligt kriterium f) ovan kan jag inte friskriva mig från tillhörighet, även om jag har svårt att tro det när jag ser mig i spegeln.

Dag Thelander, Redaktör för teatertidningen Nyascen och regissör
Finns det en kulturelit i Sverige?
   – Ja.
Hur ser den ut?
   – Vissa människor har definitivt mer makt än andra inom kulturens område, genom att de sitter på viktiga beslutsfattande positioner eller disponerar mycket medialt utrymme. Eftersom många av de här människorna dessutom känner varandra, hjälper varandra och ofta tycker likadant så kan man nog säga att de utgör en sorts kulturelit.
Anser du dig vara en del av denna kulturelit? På vilket sätt i så fall?
– Jag känner inte att jag tillhör någon elit, varken ekonomiskt eller medialt. Däremot tillhör jag den övre, akademiska medelklassen vilket antagligen gör att mitt självförtroende i kulturella sammanhang ändå är ganska gott.