Den första baletten i programmet berättar om Jungfru Maria bebådelse till musik av bland annat Vivaldi, den andra är en svepande romantisk vals och det tredje stycket är Sir Frederick Ashtons Scènes de ballet till musik av Stravinskij. Det sista stycket – Unreal estate – har skapats av performanceduon Bogdan Szyber och Carina Reich. Det dansas av Kungliga Balettens dansare och för musiken svarar en av Sveriges tyngsta hårdrockgrupper – Entombed – och de spelar live i orkesterdiket.
Hårdrock på Kungliga Operan låter onekligen overkligt. Vad tar ni er till egentligen?
– Innehållsdeklarationen är att det är 30 dansare från Kungliga Baletten som dansar klassiska steg, och till det spelar Entombed live i orkesterdiket. De kommer också upp ur orkesterdiket och gör en ren konsertdel, säger Carina Reich.
– Vi blev tillfrågade om vi ville göra något på Operan och då funderade vi över vad som inte är gjort i det här huset och vad vi vet har man inte kört hårdrock på Operan förut. Bogdan och jag brukar själva lyssna på Entombed när vi sitter och jobbar på kontoret och tänkte att det här behöver man ju – en rak spark i häcken, lite sådär antimedelålders.
Vad vill ni berätta med Unreal estate?
– Baletten gör det dom kan bäst – dansa klassisk balett – och Entombed gör det dom kan bäst – ösa – och så har vi satt i hop det. Dom här sakerna gemensamt är själva konceptidén. Till det har vi tagit scenografiska element från Operans värld, vi har förstorat upp det man gillar med Operan, det är festligt och flott, det är röda fåtöljer och guldtofsar, förklarar Carina Reich.
– Den här föreställningen skulle inte ha kunnat göras någon annanstans än just på Kungliga Operan, den är väldigt ”site specific”, säger Bogdan Szyber.
– Och det är ju så vi har jobbat i 15 år och nu plötsligt är vi här på Kungliga Operan och vad gör man här, vad är det här för ”site”, vad står den för? Det här huset står ju för det klassiska arvet och 200 års tradition – en högkulturell förkonstling, säger Carina Reich och berättar att samma idé präglat utformningen av rollkaraktärerna:
– De är hämtade från den klassiska baletthistorien, som oftast handlar om den äkta kärleken och tjejerna dör alltid. Vi har tagit såna karaktärer och så att säga lagt i en burk och bara shakat. Vi har gjort som ett slags kollageform eller sampling. Om man är en riktig balettoman kan man säkert känna igen vissa scener och steg.
Finns det någon story i stycket?
– Man följer inte en historia utan det är som en komprimerad story med klipp à la videoestetik, säger Carina Reich. Ska man se något tema så är det ju för mig det som den klassiska baletten ofta handlar om, det är kärlek och död. Vi har dragit väldigt breda penseldrag och lagt temat också på färgerna och använder bara svart, rött och guld – det är otroligt teatralt och mycket svulstigt.
När ni gjorde er performance The Hidden blev ju Livets Ord upprörda och kallade det för ”ogudaktig ockultism”. Har de haft några åsikter om detta?
– Nej, men vi väntar på det, säger Bogdan med ett leende. Vi avslutar föreställningen med låten ”Left hand path” och har funderat på att ha textmaskin.
– När man läser Entombeds texter så kan man verkligen få skäppan full, säger Carina Reich och berättar att Jörgen Sandström, basisten i Entombed, kom till en repetition iklädd en t-shirt där det stod ”Satan älskar dig”.
– Men när man har träffat killarna i bandet och umgåtts med dem förstår man ju att det mest handlar om en attityd, fyller Bogdan i.
Ert stycke Unreal estate har fått ge namn åt hela balettprogrammet. Hur förhåller sig ert verk, som ges sist, till de övriga tre baletterna man får se under kvällen?
– I det första verket är det elektronisk musik blandat med Vivaldi, sen kommer hovkapellet och sist kommer Entombed. Jag tror att publiken kommer att åka jojo väldigt mycket, det blir en ganska flippad kväll och det är kanske därför Petter Jacobsson (balettchefen, reds anm.) har valt att uppkalla programmet efter vår titel, säger Bogdan Szyber
– Det kommer att bli helt schitzat, real estate betyder ju fast egendom, men det här är ju unreal – det är bara mattan bort, säger Carina Reich.
– Jag tror att det är en ganska tuff kväll att ta, jag tror inte att man kommer att säga: ”Åh vilken trevlig liten kväll vi hade”.