Det är inte utan att det känns en smula snålt. Av en svulstig barockopera med en förtrollad ö, mänskliga klippor och lejon som ingredienser har Göteborgsoperan kokat ihop ett tomt garage i grå betong. Inget publikfrieri här inte.
Som enda dekoration vankar åtta surmulna Julian Assange-kloner omkring. Huvudpersonerna, klädda i svartvitt, rör sig i stiliserade koreografier. Det är stiligt men ärligt talat ganska tråkigt.
Drottning Alcina är en mansslukande trollkvinna på en magisk ö, som förvandlar sina ex till klippor eller vilddjur när hon har tröttnat på dem. Det är inte förrän hon träffar riddaren Ruggiero som hon blir kär på riktigt. Ruggieros fästmö rycker ut för att rädda honom ur Alcinas förtrollning, vilket inte visar sig vara så lätt.
Sångarna är överlag mycket bra. Ida Falk Winlands klara röst glittrar som en bergskristall i betonggrottan, i kapp med Katarina Karnéus fylliga smaragdstämma. Alcina själv, Agneta Eichenholz, är en imponerande drottning, med en extra droppe värme i sin pärlemorklang.
Dirigenten är full av energi och studsar runt som en gummiboll framme i diket. Han får med sig orkestern i sin joyride, men inte alla sångarna, vilket gör att de snabba koloraturerna ibland blir andfådda.
I de långsammare styckena bottnar sångarna påtagligt mycket bättre. Det är då musiken blir angelägen.
Alcinas vildhet är tråkigt nog nedtonad i denna uppsättning. Hennes största brott verkar vara att uppträda som falsk blondin, vilket gör hela berättelsen skev. Trots att det är männen som ska vara sexobjekt är det ändå kvinnorna som får posera i tajta kläder och schablonartat smeka sina kurvor. (Åh, vad jag längtar efter en kvinnlig blick inom operan!)
Men det finns absolut finesser, som skildringen av Alcinas dubbelhet. Å ena sidan kan hon, likt en sagoversion av Hosni Mubarak, inte alls förstå att de människor hon förtrycker faktiskt inte älskar henne. Å andra sidan har hon en skör och vacker sida.
Och när despoten Alcina till slut börjar vackla är det rysvackert.
Mot slutet gör sig också den karga scenografin bättre, ödsligheten matchar envåldsdrottningens inre liv. Allra sist kommer också en mycket fyndig twist som är värd att vänta på.
Loading ...
