Vad behöver omgivningen veta för att lättare förstå vilka kommunikativa problem detta funktionshinder ger upphov till? Jonas Mårdskog, produktionsassistent i arbetet med iscensättningen och dessutom skådespelare i Freja Musikteater som här fungerat som referensgrupp (mer om Freja nedan), har egen erfarenhet av Aspergers syndrom. Pjäsen är som en handbok säger han i programbladet och ”beskriver bra hur struligt det kan vara i huvudet”. Ibland har det gjort ont att påminnas om verkligheten, men han tror att föreställningen kan få människor att förstå varandra bättre, ”att tänka efter lite till innan de dömer”.
Regissören Peter Ivan Ericsons tolkning är rak och tydlig och framställer berättelsen om 12-årige Bens och kompisen Andys mystiska upplevelser kring en upphittad flaska i form av belysande episoder. Scenbygget i teaterlokalen Gnistan är praktiskt enkel och stör aldrig skeendet. Marie Länne Persson och Mart Hallek, som även spelar Bens lärare, farmor respektive pappa, lägger melodisk ram och låter sina instrument (harpa, flöjt, fiol, gitarr, såg) både binda ihop scenerna och agera i dialog med spelet.
Framställningen av Bens starka oro inför förändringar, den bristande förmågan att ”rätt” avläsa ironier och skämt, flaxandet med händerna, de ångestfyllda utbrotten, olusten inför beröring, det återhållna ansiktsuttrycket – och den studsande glädjen, för den finns där också! – är så vitt jag förstår helt realistisk återgiven och gestaltas alldeles utmärkt av Simon Persson. Som dessutom kompletteras mycket bra av Marcus Ovells Andy.
I sin helhet en angelägen uppsättning som andas stor och respektfull förtrogenhet med det man vill åskådliggöra.
Freja Musikteater, som tillsammans med Smålands Musik och Teater och Teater ”i” samarbetat kring Mysteriet med den blå flaskan, är ett treårigt kulturprojekt som startade 2005 för och med ungdomar med olika grader av autism. Två egna produktioner har hittills mött en entusiastisk publik och press: Stackars oss och kabarén Freja dreams och i maj 2008 kommer slutproduktionen med arbetsnamnet Måsen att visas på Jönköpings Teater.
Dessutom har man under 2007 startat Freja Backstage, en mötesplats för alla, med eller utan funktionshinder, som vill läsa dikt, sjunga eller göra något annat. Jag citerar direkt: ”Ungdomarna i Frejaprojektet … har givit autism och Asperger syndrom ett ansikte och visar att det omöjliga kan bli möjligt, de skapar hopp och förtröstan hos andra med funktionshinder”.