Kanadensiska Marie Chouinard, som enligt New York Times en gång utmärkte sig som The bad girl of Canadian dance, mottog i januari i år den franska ordern Chevalier dans l’Ordre des Arts et des Lettres. Att berömmelsen inte beror på att hon har blivit mainstream bevisas av det aktuella verket, Body remix/Goldberg variations (2005), där Chouinard går i direkt konfrontation med publikens uppfattning om vad dans bör/kan vara.
Verkets titel tycks vara inspirerad av kompositören Louis Duforts fragmentariserande bearbetning av Johan Sebastian Bachs Goldbergvariationer och pianisten Glenn Goulds röst. Medan Dufort styckar sönder och bearbetat musik och röst till oigenkännlighet bryter Chouinard upp den dansande kroppens inlärda mönster genom att förse dansarna med kryckor, rullatorer, gåstolar, hängselar, rör, tåskor med mera.
Trots ovanstående utrustning och trots att stylisten Vandal har försett dansarna med rätt kinky kostymer av remmar och minimala kroppsfärgade trikåer blir det inte, som man skulle kunna tro, en spekulativ uppvisning. Istället utvecklar sig undan för undan ett oerhört rikt och konstant stimulerande panorama, som genom sin infallsrikedom och lätt galna fantasifullhet får mig att tänka på Hieronymus Boschs målningar. Liksom i mötet med Bosch ställs man i mötet med Chouinards koreografi inför något man knappt trodde någon kunde förmå sig att fundera ut. Än mindre dansa. Med lekfull elegans löser dansarna skickligt de mest komplexa koreografiska situationer. Samtidigt som de ingjuter en närmast symbolisk kraft i den märkliga koreografin.
Att se Body remix/Goldberg variations är en omvälvande upplevelse eftersom Marie Chouinard är något så sällsynt som en koreograf som får sin publik att se dansen på ett helt nytt sätt.
Loading ...
