”Upplevelsekärringar”. Så översätter Katariina Salo från Teatteri Elämys Eukot teatergruppens namn. Gruppen består av tre kvinnor i Torneå, Haparandas finska grannstad på andra sidan Torne älv längst upp i Bottniska viken. För två år sedan, 1999, arrangerade de sin första kvinnoteaterfestival. Då kom deltagarna från de nordiska länderna.
Långväga gäster
I år, när festivalen arrangeras för andra gången, har den vuxit och blivit en europeisk kvinnoteaterfestival. Mest långväga är Izmit municipality theatre från Turkiet med föreställningen Female Parts. En e-postinbjudning studsade över kontinenten till den turkiska gruppen som nappade.
Förutom de nordiska länderna deltar nu också de baltiska staterna. Bland annat spelar Lithuanian National Drama Theatre Words in the Sand, en föreställning som baseras på Samuel Becketts Happy days.
Max fem kvinnor på scen
Ambitionen är dock inte att växa ohämmat. Arrangörerna vill hålla festivalen ganska liten. Föreställningarna får ha max fem kvinnor på scenen men ingen av de utvalda föreställningarna har mer än tre aktörer.
Det är också vid scenkanten som gränsen för vad som räknas som ”kvinnoteater” dras. Det är okej om män är inblandade i produktionen som dramatiker, regissörer eller producenter – och de får gärna sitta i salongen – men de får inte finnas med på scenen.
Behövs det då en särskild kvinnoteaterfestival?
– Vi är ganska långt borta från allt, säger Katariina Salo.
Grupperna måste själva stå för resekostnaderna till festivalen och inga gager kan betalas ut. Trots det ville över 40 grupper delta i festivalen. Katariina Salo ser det som ett bevis på att det finns ett behov av en kvinnoteaterfestival.
”Kultur har inget med kön att göra”
Teatteri Elämys Eukots egen anledning till att göra festivalen är enkel:
– För att vi är kvinnor, grundidén är att vi är en kvinnoteatergrupp. Vi ville samla andra teatergrupper bestående av kvinnor, se dem göra sina föreställningar och prata om dem, säger Katariina Salo.
Tre svenska grupper är uttagna att delta. Ingen av dem har feministisk teater som inriktning. Ingen av dem är heller någon renodlad kvinnoteatergrupp.
Malin Larsson och Maria Hidén från Lennartsforsgruppen i Göteborg gör Vi har alla samma historia av Dario Fo.
– Nej absolut inte, vi har ingen inriktning på det över huvud taget, säger Malin Larsson.
Men om idén med en kvinnoteaterfestival, säger hon:
– Tyvärr så behövs det. Vi är så jäkla många tjejer som håller på men det syns inte. Kanske är tjejer dåliga på att marknadsföra sig, eller kanske är kulturarbetare det överhuvudtaget. Men det är fånigt egentligen. Kultur har inget med kön att göra. Men det är också tufft att samla det på ett ställe.
”Historien valde arbetssättet”
Teater Tre finns i Stockholm och deltar med En påse fett. Alla inblandade i just den här produktionen är kvinnor och föreställningen spelas i vanliga fall för enbart tjejer. Producenten Jenny Hagström säger att det blir annorlunda när tjejer ser en föreställning utan killar:
– När killar är med blir det så lätt att tjejerna ser föreställningen genom deras ögon.
Men att produktionen gjorts med enbart kvinnor inblandade är inget medvetet val från Teater Tres sida. En påse fett bygger på skådespelaren Sara Larssons egna upplevelser av anorexi.
– Hon valde människor hon kunde lita på, som kunde förvalta hennes historia på ett bra sätt. I det här fallet blev det kvinnor. Historien valde arbetssättet, säger Jenny Hagström.
Hon tycker inte att det behövs en särskild kvinnoteaterfestival:
– Svår fråga. Nej egentligen inte, men jag kan förstå att man gör det. Men hade det varit en vanlig festival hade vi också anmält oss.
Kvinnor med föreställningar om sig själva
Och festivalföreställningarna måste inte vara feministiska för att få vara med.
– Naturligtvis blir det något slags tema eftersom det är kvinnors liv det handlar om men det växer fram från föreställningarna, vi har inte valt något tema, säger Katariina Salo.
– Vi har bara valt bra teaterföreställningar. Men alla handlar om kvinnors liv på något sätt.
Teater Dagaz från Lund kommer till festivalen med Vem har talat om för dig att du är naken, baserad på en novell av Oline Stig med textfragment från skapelseberättelsen insprängda.
– Jag tycker att det är intressant att det finns mer än att jag tycker att det behövs, säger föreställningens regissör Lena Ekhem om fenomenet kvinnoteaterfestival, lika gärna som att lyfta fram andra teman är det intressant att lyfta fram det här.
Loading ...
