När jag var liten hade jag fått för mig att det fanns ett ställe som hette Upplysningen, dit man kunde ringa och fråga om precis vad som helst. Min pappa hade väldigt roligt åt den missuppfattningen – upplysningen, haha!
Sedan dess har 30 år förflutit och min vansinnesidé har blivit verklighet. 118 100 är numret med svar på allt. Tanken på att någon sitter någonstans och är professionell allvetare känns emellertid lika absurd som på 1980-talet.
Det har dramatikern Kristina Ros tagit fasta på i Mvh 118 100 som nu ges på Masthuggsteatern. Tonårstjejen Vera som spelas av Anna-Carin Henricsson sms:ar förtvivlade frågor dit, istället för att prata med en vuxen. Det gäller allt från hur det känns att kyssas till om pappa känner till mammas hemlighet.
För det mesta får hon ambitiösa och skruvade svar, men när det blir för jobbigt placeras hon i telefonkö. En charmig illustration av det sjuka i att anonymisera och standardisera mänsklig dialog.
Vera är en sökare på alla plan. När hon letar efter sin hund träffar hon Victor (Ashkan Ghods) som tränar parkour, urban gatuakrobatik, för att hantera sin dödångest. De närmar sig vaksamt varandra och finner inte så överraskande varsin själsfrände vad det lider.
Victors och Veras möten är föreställningens styrka. Man tror helt enkelt på dem, både vad gäller attraktion och dialog. Och visst skrattar högstadiepubliken generöst på de rätta ställena.
I stort upplever jag Mvh 118 100 som ett antal intressanta trådar – som hade mått bra av att knytas ihop och förtydligas. Åsa Bodin-Karlssons dementa tant är till exempel både rörande och roande, men utöver att hon är gullig och inte får bo kvar i det supermoderna huset gör hon ingen skillnad för Vera.
Självklart kan man välja att se både tanten, pappan och väktaren som skojiga bifigurer i paritet med de fyra dansande depprockarna som poppar upp med jämna mellanrum. Man fnissar åt deras blasé kabaré, ironiskt signerad koreografen David Tanzilli. Flera av rollerna har visserligen betydligt större potential än så, men visst är det kul.
Loading ...
