Fadren på Teater Äsch!

Svart sammet och en långsmal arenascen med publiken på långsidorna förvandlar det trånga Loftet till en mörk grotta där familjelivets innersta hemligheter döljer sig. Här tar Teater Äsch! sig an Strindbergs drama från 1887 med frisk entusiasm och spelar teater så att väggarna skakar.

Glöm allt om genusperspektiv och vem det är som förtrycker vem, den här föreställningen tar ställning för barnet som offer i föräldrarnas konflikt. Gömd på en brygga över spelplatsen följer Berta (Ann Wikner) den pågående striden för att till sist förlora allt hopp. Hennes kommentarer i form kroppsrörelser och utrop ger föreställningen dess riktning.
Ryttmästaren (Åke Arvidsson) och Laura (Marie Lundblom) drabbar samman på arenan i sitt eviga krig som två riddare i ett tornerspel, iförda likadana fäktningsjackor. Marie Lundblom är fullkomligt vidrig som den hårdsprayade, maktgalna Laura. Hon är kvinnan som skymtat förbi på jobbet eller i bostadsområdet, iskall, med total kontroll, beredd att ta till vilka medel som helst för att nå sina mål. Åke Arvidssons Ryttmästare gömmer sitt inre kaos bakom explosioner av kraft, ömkansvärd i sin krackelerade supermanlighet, fullständigt övertygad om att hans barn är en förlängd del av honom själv.
Teater Äsch! överraskar med en lysande, in i minsta biroll välspelad föreställning som träffar rakt i magen.

Karin Kämsby