Tänk er en mix av tv-serien Dallas, Vem är rädd för Virginia Woolf och dogmafilmen Festen. Eller kanske Katt på hett plåttak och Lorrykomedin Ogifta par. Eller Lars Noréns senaste i sitcomtempo med Eric Clapton-vrål istället för tystnad. Där någonstans har ni Tracy Letts succédrama Familjen, som just haft Sverigepremiär på Göteborgs stadsteater.
I centrum står Violet – Ann Petréns totaldekade tablettmissbrukare till matriark som sörjer sin totaldekade, döde alkoholmissbrukare till make. Hennes tre vuxna döttrar skyndar till, liksom en bitter, permanentad syster, vasst spelad av Marie Delleskog. Så börjar en vild karusell av uppgörelser i tre freudianska våningar fulla av avmätt, bohokitchig inredning och outtalade förväntningar. Utanpå detta befinner sig hemhjälpen – cheyennen Johnna som spelas med små, fina medel av Anna Wallander.
Hon iakttar, vakar och uthärdar kränkningar in i det längsta. En allegori? Eller bara en sund blick på en dysfunktionell familj – ungefär som din eller min.
För det här känns äkta. Det som sägs och inte sägs, skulle kunna vara hämtat ur grannens vardagsrum. Ensemblen har bra flyt i Peter Dalles effektiva regi, men Ann Petrén lyser starkast. Så klart.
Hennes balansakt från stenat gammalt hippiemiffo via aggressiv hyena till darrig mespropp går kort sagt strålande. Runt henne cirklar Carina M Johansson och hennes bedragna, ironiska storasyster med vallningar. Mia Höglund-Melins obetalbara lillsyrra och Hollywoodwannabe ska gifta sig och kombinerar typ självhjälpsbuddism och botox.
Japp, det här är ett drama fullt av komplexa kvinnoporträtt, och hur många oneliners Henric Holmberg än levererar och hur arg Johan Gry än blir, så är det kvinnorna i Familjen som driver skeendet framåt. Även hunsade mellansystern Ivy är en sammansatt roll som gestaltas varsamt av Lisa Lindgren.
En stor del i Familjens triumftåg världen över är så klart humorn. Manuset är kort sagt jäkligt roligt och skönt skruvat mitt i all misär. Inte för att det är särskilt svårt att misslyckas med Sven-Åke Gustavsson som gräll sheriff som snackar sydstatsdialekt och skakar rumpa i pausen.