Att gestalta flyktingöden med barn och ungdom som målgrupp, vare sig det är i litteraturen, på film eller scen, är inte helt lätt. Man vill få fram flera aspekter, berätta om hur det var innan, vad som orsakade det svåra beslutet, hur själva flykten gick till och vad som hände sen, utan att allt ska kantra och bli alldeles för svart och svårhanterligt.
Den engelske dramatikern Mike Kenny kantrar inte, och i Isabelle Moreaus regi blir Pojken med resväska, en alltigenom fängslande barn och ungdomspjäs i en tid då miljontals människor är på flykt.
I korthet är det historien om vad som hände Naz – här spelad med inlevelse och esprit av Lars Bringås – när kriget kom och han tvingades fly till sin bror i England. Naz försöker dämpa oro och ångest genom att relatera till Sindbads resor. Berättarkonstens kraft ger också tröst åt Krysia, en flicka som liksom han är på flykt. Maria Simonsson gör rollen till sin och man tar den djupt traumatiserade flickan till sitt hjärta. Hennes öde ska visa sig vara svartare än Naz. Det hon varit med om ska inget barn behöva utstå.
Naz och Krysias resa tar flera år. De blir fast i en hamnstad och jobbar på slavkontrakt för att överleva. Anders Hambraeus växlar mellan att vara pappa till Naz, hallick, hårdför fabriksägare, fiskare och herde. Figurer som mitt i det svarta, bär med sig en stor portion humor, vilket är en av kvaliteterna med föreställningen. Humorn och rappheten, känns helt nödvändig.
Scenbilden, slutligen, består av två triangelformade torn, vilka snurras efter behov. Tornen har även en överraskningseffekt, som jag tror väcker intresse hos en ung publik. Enkla, smarta lösningar som vippbrädan som får gestalta båt på gungande hav, gör mig glad. Tänker att det enkla gör det svåra hanterbart. Den här föreställningen önskar jag att många barn- och unga får möjlighet att se. Tur då att den ska på turné i länet!
Loading ...
