En hungrig Varg (Göran Thorell) lurar med sig Får (Mari Götesdotter) ut på kälkfärd mitt i mörkaste vinternatt. Får visar sig dock vara en ganska trevlig lekkamrat och Varg börjar fundera över om fårkotlett till middag verkligen är en sån bra idé. Men kan en varg verkligen kontrollera sin hunger?
Bakom Får i stövlar, som är baserad på Maritgen Matters hyllade bok med samma namn, står något av ett dream team inom svensk barn- och ungdomsteater. Regissören Olle Törnqvist, som bland annat har regisserat Jämtlands läns teaters hyllade uppsättning av ungdomspjäsen Dan då Dan dog, och skickliga kompositören och textförfattaren Klas Widén har båda gjort sig kända för sin förmåga att med humor och värme skildra svåra frågor som död och avsked.
Även Får i stövlar rör sig i komplexa existentiella landskap. Tillit och vänskap, kärlek och sorg; Varg och Fårs gemensamma historia berättas med massor av schwung och esprit. Det är starkt, engagerande och kittlande spännande rakt igenom, en ambitiös föreställning som andas omsorg om detaljerna och en vilja att skapa en så uttrycksfull helhetsupplevelse som möjligt.
Klas Widéns nyskrivna musik är trolskt teatral och förstärker med sitt folkmusikaliska anslag på ett fint sätt vemodet i Får och Vargs omöjliga vänskap.
Även duktiga scenografen Per A Jonsons kalla vinterlandskap och hårda blåis ger en fin bild av melankolin i Matters berättelse. Mari Götesdotter och Göran Thorell gör båda tonsäkra tolkningar av det komplicerade rollspelet vänner emellan och bygger tillsammans en ödesmättad bild av en vänskap som aldrig kan bli.
Möjligtvis kan jag tycka att slutet kommer lite hastigt på, jag är inte säker på att alla knattar i publiken hinner uppfatta Fårs uppbrott och övergången mellan Mari Götesdotters Får och dockan Får. Men det är en anmärkning i marginalen. Rörande fina vänskapskildringen Får i stövlar är barnteater när den är som allra, allra bäst.