Vårens färggladaste föreställning, Alla färger, har haft premiär på Zebradans. Den har skapats av butodansaren Su-En, och hon framför den tillsammans med musikern Leo Svensson Sander som också har skrivit musiken som ingår i föreställningen.
På ett citrongult golv, iförd en hallonröd klänning och peruker i olika klatschiga färger genomför Su-En en rad butosolon för en fascinerad publik. För mig som recensent är det minst lika intressant att se hur barnen tar in det de ser på scenen som att se dansen.
Tyvärr upplever jag inte att Su-En är särskilt mottaglig för publikens reaktioner. Lite mindre fixering vid manuskriptet och lite mer lyhördhet mot publiken skulle inte skada.
Annars är Alla färger en föreställning som passar bra för barn i tre- till femårsåldern eftersom den bygger på upprepningen av en lättbegriplig form. För varje ny färg tar Su-En på sig en peruk och genomför en minimonolog följd av ett kort ”färgsolo”.
De okonventionella rörelserna i butokoreografin går verkligen hem hos barnen som också helhjärtat tar till sig Su-Ens egensinniga rollfigur – som påminner om en kavat femåring.
På slutet kryddar hon upp föreställningen med rinnande färg, konfetti, nyskapade färgord och en sång. En medryckande sång. Och visst får publiken sjunga med. Men inte förrän efter att föreställningen är ordentligt avslutad och applåderad.
Musikern Leo Svensson Sander skapar däremot snabbt en varm och omedelbar kontakt med publiken. Hans medryckande musik energisätter dansen och mjukar upp den aningen stela iscensättningen.
Och som grädde på moset spelar han vissa nummer på en såg – vilket sveper in barnen i en skönt svajig, lätt magisk klang.
Tillsammans skapar Su-En och Leo Svensson Sander ett skönt stycke färgdramatik som när det sätter sig har förutsättningar att bli en långkörare hos förskolepubliken.
Loading ...
