Blod på kattens hals är ett fragmentariskt drama som hålls ihop av en utomjording. Det är Phoebe Zeitgeist som är på besök från yttre rymden för att skriva ett reportage om demokratin bland människorna, men vad hon får se är människor som endast tycks uppehålla sig vid kampen för den egna existensen.
Dessa personer är i dramat utformade som arketyper – där finns Polisen, Slaktaren, Änkan, Älskaren, Älskarinnan, Modellen, Flickan, Läraren och Soldaten – och de presenteras för publiken i ett flertal korta scener.
Paralleller till Ett drömspel
Den som känner till Strindbergs Ett drömspel finner kanske vissa likheter, både i att en ung kvinna kommer till jorden på besök för att se hur människorna har det, samt i den fragmentariska formen med de stereotypa karaktärerna. Och, jo, ensemblen har diskuterat likheterna, även om de inte funnit att Fassbinder själv uttalat sig om någon påverkan från Strindberg, berättar regissören Henrik Dahl, som härmed regisserar sin tredje uppsättning på Teater Tribunalen.
Men mellan de båda dramernas tillkomst har det passerat 70 år och Henrik Dahl påpekar en viktig skillnad:
– Phoebe Zeitgeist går slutligen till handling och börjar bita folk i halsen.
Teatern som vapen
Teater Tribunalen, som under sina snart sex år etablerat sig som en av få samtida scener för politisk teater, har alltid uttalade budskap med sina uppsättningar. I deras manifest står att läsa att de ser teatern som ”ett vapen i den ständigt pågående kampen för en vettig värld och ett vettigt liv åt mänskligheten”.
Med Blod på kattens hals vill de klargöra hur viktigt det är att vi människor inte bara ser oss själva som individer utan också som ett kollektiv och att vi tillsammans måste ta ansvar för att demokratin ska fungera:
– Demokrati är inte bara den där lilla lappen i valurnan var fjärde år, säger Henrik Dahl.
Den idealiska publiken?
Och att det råder en viss okunskap bland svenska folket om vad demokrati är förstår man när man får höra de inspelade intervjuer gruppen gjort med vanligt folk på stan som en del i det förberedande arbetet. Och valda delar av dessa intervjuer kommer också att spelas upp i föreställningen.
På frågan om vilken typ av publik de vänder sig till med denna uppsättning – de som redan sympatiserar med Tribunalens åsikter, eller de som aldrig tänkt denna typ av tankar – kan Henrik Dahl inte riktigt svara:
– Man vill ju alltid nå ut till en större publik, menar han.
Jag formulerar om frågan och undrar i stället hur den idealiska publiken ser ut:
– Vi har spelat en hel del för gymnasieungdomar och det är alltid intressant, säger Henrik Dahl. Förhoppningsvis får de mycket att diskutera när de kommer tillbaks till klassrummen.
Blod på kattens hals har premiär 12 februari.
Loading ...
