Samtidigt som debatten om medberoende kulminerar i medierna går Lars Noréns Natten är dagens mor upp på Nya studion vid Göteborgs stadsteater. Men här är det inga urbana kändisliv som viks ut, familjen i Dennis Sandins uppsättning är samma kärlekstörstande landsortsloosers, som Norén befolkade pjäsen med vid det stora genombrottet för trettio år sedan.
Scenografen Stine Martinsen har låtit bygga ett slitet 1950-talskök med möjligheter till naturalistiska scenerier. Vattnet rinner ur kranen, elden flammar under locket på AGA-spisen, det luktar kaffe eller stekt ägg, beroende på vad som tillreds på hällen. Yngste sonen betraktar inledningsvis köket utifrån. En outsider, som ändå obönhörligt sitter fast och mals med i familjekvarnen. Emellanåt träder de övriga tre medlemmarna fram för honom likt vålnader i genomsiktliga väggar. Men mest är det ljuden som skapar den förhöjda oron. En dov baston varnar som en fjärran mistlur redan från start.
Regissören Sandin har tillsammans med dramaturgen Lucas Svensson strukit ner texten till ett familjedrama koncentrerat kring alkoholisten. Det förtar en del av pjäsens komplexitet, men det som träder fram på Nya studion är ändå obönhörligt omskakande. Lars Väringer spelar i rollen som fadern högt på att dölja lögnen med inövad elegans. Det nerviga blir nästan kokett. När spriten tar över är fallet blodigt och fult.
Som äldste sonen gör Mattias Nordkvist ännu ett porträtt av en ung man med hög explosionsrisk. Han är kompakt i sin hårdhet, även i de välmenande försöken att få modern att lämna helvetet. Man förstår innerligt väl varför. En glipa av ömhet och värme skymtar i brödernas musikaliska försoning – för en kort, kort stund.
Föreställningen är de långa blickarnas kväll. Ensemblen bygger den gemensamma vissheten, som gradvis stegras till våldsam handling. Anna Bjelkerud, som modern, är bortom tron på alla lögner. Ändå strävar hon vidare. Men när hon kysser maken, bara för att bekräfta misstanken om att han super igen, och sedan vänder honom ryggen låter Bjelkerud publiken känna hur hon invärtes går sönder.
Olof Mårtensson är 16-årige David, i gungan mellan barn och vuxen. Han tränar sig i smärta, kaxar sig i röst och kropp, men hukar när familjebråket blir akut. På Nya Studion hamnar allt i alkoholens skugga. Andra akten har en svacka efter första delens intensitet, men när det drar ihop sig till handgriplig konflikt blir allt eldfängt igen, både text och aktörer.