Första gången Askungen sattes upp i Sverige var 1964 på Stora Teatern i Göteborg.
Nu dristar sig Musikteatern i Värmland att sätta upp föreställningen och premiären ägde rum i torsdagskväll med Kristina Hammarström i huvudrollen.
Regissören Stina Ancker har valt att placera Askungen i 1920-tals miljö och koreografin av Carl Olof Berg förhöjer den glättiga tjugotalskänslan.
En Askunge i tiden
Texten är nyöversatt av Magnus Lindman, som måste haft roliga stunder framför dator och lexikon. Resultatet, med vitsar och ordlekar, understryker ännu mer det moderna. När föreställningen inleds med att Askungen i kort page ligger ner på golvet och elegant röker en cigarett, försvinner alla docksöta Disneyvarianter av den plågade halvsystern som man möjligen hade i huvudet. Från orkesterdiket framförs den melodiösa musiken av Värmlands Sinfonietta.
Nummer samlade ihop ett gäng ur publiken i foajén som fick tycka till. Ett gemensamt drag hos Nummerpanelen denna gång är att de uppskattade att operan var komisk, en komik som yttrade sig i form av nästan farsartat spring i dörrar, tjuvnyp, munhuggning mellan de korkade styvsystrarna och hovets utklädningstrick för att avslöja systrarnas sanna karaktär. Detta är inget nytt: Askungen kallades redan då den sattes upp för en opera buffa, det vill säga en komisk opera.
Sofia Westberg
Sysselsättning: Mammaledig konsult i utvecklingsfrågor.
Betyg på föreställningen: Svag 4:a
Vad tyckte du om föreställningen?
– Så här direkt efteråt känner jag mig nästan stressad av tempot. Musiken var så hetsig och sångarna lät som de skulle slå snabbhetsrekord i rim i stil med ”sex laxar i en laxask”.
Vad var mest överraskande?
– Att hela föreställning flirtar en aning med gaykulturen. Föreställningen var lite ”queer”: en del av rörelserna, plymerna i luften som bars fram av de unga vackra männen…och blickarna på scenen. Flera av männen spelar ju också uppassande roller, som traditionellt kvinnor brukar göra.
– Texten kändes som hämtad direkt ur 2000-talet, vilket inte stör utan känns kul, även om resten är 1920-tal.
Skulle du rekommendera någon annan att se den?
– Ja, absolut. Inte minst för att sångarna är slående bra skådespelare.
Wolfgang Zimmerl
Sysselsättning:Pensionerad ingenjör
Betyg på föreställningen: 4
Vad tyckte du om föreställningen?
– Jag tyckte mycket om den. Det var riktigt bra underhållning. Rossini är rolig.
Vad blev du mest imponerad av?
– Skådespeleriet och sången. Att de var i samklang. Jag är ganska bortskämd för Karlstads teater brukar ha fina föreställningar. Jag har sett mängder av utmärkta uppsättningar de senaste trettio åren, så jag hade faktiskt förväntat mig att det skulle vara precis så här bra.
– Jag är uppvuxen i Wien, så jag har att jämföra med.
Vilken är den tydligaste känslan efter föreställningen?
– Jag är varm om hjärtat.
Karin Wiklund
Sysselsättning: Lärare på samhällsvetenskapliga
Institutionen, Karlstad högskola.
Betyg på föreställningen: 4
Är du en van teaterbesökare?
– Jag går på teater till och från, men på senare år har det tyvärr inte blivit så ofta på grund av arbete. Men jag följer ständigt med i teaterlivet genom att läsa recensionerna i de stora dagstidningarna.
Vad tyckte du?
– Det var en festlig kväll! Man behöver inte vara operaälskare för att gilla det här!
Var det något du kände dig tveksam till?
– Ja, faktiskt. Jag tycker absolut att man kan låtsas röka cigaretter och cigarrer på scenen. Men att stå och bolma på riktigt! Nej,tack. Där jag satt välde tobaksröken in och det måste finnas stor risk att allergiska personer får en astmaattack.
Hade föreställningen någon sensmoral eller något budskap?
– Nej, egentligen inte. Det är ju en synnerligen traditionell saga. Uppför du dig väl och är en god och snäll flicka så får du prinsen och hela kungariket. Det var helt enkelt en hederlig och väl framförd buskis. Och det var ju precis vad de ville att det skulle vara.
Vad fastnade du mest för?
– Koreografin och dekoren. Urflott! Sedan tyckte jag att alla sångarna skötte sig bra, men att huvudrollsinnehavaren Kristina Hammarström stod i en klass för sig.
– Också känns Stina Anckers regi nyskapande. Hon använder sig av ljussättning, dekor och koreografi på ett skickligt sätt. Och bara det räcker gott och väl till för att gå och se föreställningen!
Jörgen Paulsson
Sysslelsättning: Jobbar med IT
Betyg på föreställningen: 5
Går du ofta på teater?
– Nej, verkligen inte. Kanske en gång om året. Jag har dessutom aldrig riktigt lyssnat på opera, men nu får jag lust att börja. Jag kan verkligen tänka mig att gå på fler operaföreställningar efter den här.
Vad tyckte du om föreställningen?
– Det var kul att berättelsen om Askungen hade fått en lite ny story. Det gjorde den häftig och härlig.
Var det någon av skådespelarna som utmärkte sig?
– Ja, Askungens pappa, Don Magnifico, som spelades av Bengt Krantz. Hans mimik var oslagbar, han kunde knepen att få folk att skratta.
Vad fastnade du mest för?
– Jag tycker hela föreställningen var otroligt bra. Fantastisk sång.
Loading ...
