Sarah Kanes Fedraversion är ett grekiskt drama in yer face. Med andra ord inga budbärare eller stängda palatsdörrar som censurfilter mellan publiken och hjältarnas sex, våld och död. Framför allt är den Kanes mest uttalade uppgörelse med en väckelsekristen bakgrund. Guds och därmed moralens död är ett framträdande tema.
Teater Ludrigra i Lund prövar ytterligare en variant: en queervinkel, uttryckt genom att Hippolytos spelas av en kvinna, och omväxlande kallas ”han” eller ”hon”. Det är ingen orimlig tolkning, texten bjuder på ett par passager som pekar i den riktningen.
Men när det kommer till fellatio hjälper det föga att Fedra kallar honom ”hon” eller att han bär knähöga, högklackade vita stövlar. Det är fallokratins självbelåtna magnetism Hippolytos utövar. Rollgestaltningens svävande könstillhörighet går delvis förlorad, när prinsens symboliska maskulinitet slår igenom. Spelet är lite trevande, stundtals odistinkt, stundtals onödigt utdraget.
Pluspoäng dock för modet – eller om det nu är dumdristigheten – att våga göra Fedras kärlek: denna rasande, brinnande kritik av vårt sätt att ersätta den avlidne guden med konsumism. Trots sin stora spelbarhet och innehållsliga tydlighet har pjäsen enligt uppgift bara satts upp en gång tidigare i Sverige.
Loading ...
