Pierre Björkman, Gunilla Ericsson, Ronnie Larsson, Niclas Lendemar och Klas Malmberg är alla förståndshandikappade skådespelare som medverkat i flera publiksuccéer på Moomsteatern. Trots framgångarna har de dock inte haft marknadsmässiga löner utan fått nöja sig med en dagersättning på 26 kronor utöver sitt vanliga sjukbidrag eller aktivitetsersättning, medan icke-förståndshandikappade skådespelare i samma uppsättning uppburit avtalsenliga löner. För att råda bot på denna diskriminering inleder Moomsteatern nu ett samarbete med Teaterhögskolan där dessa fem skådespelare ska utbildas i syfte att kunna bli bedömda fullt ut som professionella skådespelare – och i första hand utifrån sina yrkesmässiga meriter.
– Vi vill i motsats till många andra teatrar bli av med lönebidragen, det får vara slut på plantageägandet nu, säger Kjell Stjernholm, konstnärlig ledare på Moomsteatern.
Han berättar att det ettåriga utbildningsprojektet startade hemma på teatern redan i höstas och under vårterminen ska eleverna tränas i sång, röst, rörelse och rollarbete på Teaterhögskolan. När de tar sin examen i maj erhåller de precis som alla andra scenstudenter 20 högskolepoäng för terminens studier.
Marknadsmässiga löner
Till hösten anställs de nybakade studenterna av Moomsteatern och kommer att få en ingångslön om 17 500 kr per månad. Detta är unikt på flera plan, inte minst eftersom skådespelarna tack vare den riktiga anställningen blir berättigade att söka medlemskap i Teaterförbundet.
– Vi blir världens första teaterkompani med fullt professionella, högskoleutbildade och förståndshandikappade skådespelare med marknadsmässiga löner, säger Stjernholm stolt.
Men omställningarna på Moomsteatern är inte gratis och hela teatern står därmed i förändring.
På lika villkor i teaterbranschen
Till hösten kommer man, utöver nya uppsättningen Ett sekel utan ord som beräknas ha premiär i oktober, även att starta upp samarbeten med kommuner runt om i landet där man ska arbeta med workshops och dylika utbildningsprojekt. Målet är att Moomsteatern ska uppnå en 40-procentig självförsörjning och därmed arbeta under samma villkor som andra teatergrupper. Utan bidrag som riktas särskilt till handikappade alltså.
– Tyvärr är det så att om man skramlar lite med rullstolen så kan det trilla ner ganska mycket pengar, men vill man komma undan den strukturella diskrimineringen och bort från fördomarna om att vi skulle göra teater som i första hand är till för våra förståndshandikappade skådespelare och inte för publiken, då är det här enda vägen att gå, säger Kjell Stjernholm som när projektet är slut i januari 2008 kommer att ställas inför ett vinna eller försvinna. Då hoppas han att Moomsteatern ska bli bedömda på enbart konstnärliga grunder i fajten om bidragspengarna.
Loading ...
