Fem frågor till Ann Katrin Andréasson…

Hur fick du idén till Miss Happy?
– Jag har själv en tonårsdotter och är just nu inne i hela den processen. Det är ett hårt tryck på tjejerna i den åldern. Samtidigt har de en enorm kraft – humor och attityd. Jag ville göra en pjäs om dem. Jag använde mig av raka frågor om allt ifrån oskuld till framtidsdrömmar. De jag träffade var alla positiva till pjäsarbetet och reaktionen på Rosengård var att ingen svensk frågat om sådana saker tidigare.

Föreställningen har formen av en talkshow där Miss Happy är programledaren. Vilka tjejer är det vi får möta i programmet?
– Tre olika tjejer från olika sociala miljöer, som har var sitt livsöde. I researcharbetet träffade vi en tjejgrupp på Värner Rydénskolan och där hittade vi en chilensk tjej och en från Libanon, som båda gärna ville berätta om sina liv. Sedan var det två svenska tjejer som själva skrivit ner sina tankar. De båda bakade vi ihop till en karaktär.

Vilka frågor och problem är det de brottas med?
– Det var olika. Hos den muslimska tjejen handlade det mycket om pressen att stå emellan två kulturer. De svenska tjejerna hade många existentiella frågor om identitet och jämställdhet. Många av de vi träffade upplever sin situation som tuff, men de pratade gärna om det. Gemensamt för alla tre är att de vägrar inrätta sig i den schablonbild som finns av invandrare och tonåringar.

Du spelar alla rollerna själv?
– Ja och det är väldigt roligt. Vi har haft en testgrupp som fått se pjäsen och där har de varit på mig med en sak – ”Du måste bryta mer på våra språk”.

Du är inte den första skådespelaren som går ut i verkligheten och gör research och intervjuer för att sedan skriva ihop en pjäs. Bland andra Malmö dramatiska teater gjorde likadant med Malmöiter förra våren. Ligger det i tiden?
– Ja, det har väl gjort det i några år nu. Det är som dramatikutvecklingen inte riktigt hinner med. Då letar man i verkligheten. Det har också att göra med att samhället har förändrats så mycket på kort tid. Vi har inte tid att blicka tillbaka och har inte heller direkt någon framtidstro. Vi befinner oss här och nu.