Fem frågor till Ann Petrén…

Hej Ann, vad gör du i Malmö?
– Jag har skräddarsytt min egen magisterutbildning inom skådespeleri, eftersom det ännu inte finns någon färdig sådan. Jag vill undersöka hur jag kan använda mig av mina specifika kunskaper som skådespelare i en pedagogisk situation. Jag tror att vi skådespelare besitter mycket tyst kunskap. I vårt yrke sysslar vi dagligen med människoforskning, men vi har dåligt självförtroende när det kommer till att förmedla kunskapen, att dokumentera och reflektera.

Hur går arbetet till väga rent konkret?
– Jag har ansvarat för ett projekt i årskurs 1, där vi utifrån Dostojevskijs roman Spelaren har undersökt dagens spelberoende. Vi har träffat människor med det problemet och gjort en scenisk framställning som bygger på våra nyvunna erfarenheter och vårt engagemang. De metoder vi skådespelare vanligtvis arbetar med, Stanislavskij osv, är så gamla, och jag vill undersöka om man lär sig något om sitt yrke genom att arbeta med ämnen och företeelser i samhället. Jag tror att det är så.

Efter guldbaggen för Om jag vänder mig om, den rosade gestaltningen av Dr Fregoli i Det allra viktigaste på Unga Klara och nu aktuell i filmen Masjävlar kan jag inte tro att du saknar erbjudanden. Varför detta avbrott nu?
– Det här är något jag länge har velat göra och de senaste åren har jag sparat pengar samt sökt stipendier för att kunna genomföra det. Fortbildning är svårt att få till om man inte vill ta nya studielån, så det har varit en lång process att ordna finansiering.

Den nu aktuella filmen Masjävlar är en teaterpjäs som blivit film. Hur var arbetet med filmen?
– Det särskilt roliga var att regissören Maria Blom har en tilltro till gestaltningsprocessen. Ofta väljer regissörer skådespelare till sina filmer utifrån vilka roller de gjorde förra gången. Maria jobbar inte så. Istället tvingade hon oss att hitta nya uttryck, använda andra sidor av oss själva än de man först tänker på.

Du är från Västerås men talar i filmen renklingande dalmål.
– Ja, alla i filmen talar dalmål. För mig var det inte så svårt. Jag och mina syskon har ett ställe i Hedemora. Egentligen är det fel sorts dalmål, men vi brydde oss inte om det.