Hallå Helen, det blir du och en väldig massa män i Dalhalla i sommar?
– Jag är van att jobba med gubbar. Det blir nästan som att lira med Benny Andersson orkester utan Benny och några till.
Så det stämmer att du är bland vänner?
– Det kan man minst sagt säga. Kalle och Orsa spelmän har jag tutat en hel del med. Men jag har varken jobbat med Lasse Kronér eller med Dalasinfoniettan, så det ska bli kul. Vi har alla våra respektive repertoarer, men vi ska nog kunna improvisera fram något tillsammans också.
Hur är Dalhalla som musikscen?
– Unik, fantastisk! För en så här utåtriktad konsert finns det knappt någon bättre. Känslan av naturen och det gröna vattnet gör den väldigt speciell. Jag har spelat där vid ett par tillfällen förut – med Rhapsody in rock och med Anders Widmark.
Och om det regnar?
– Den svenska utomhuspubliken är en modig skara människor. Ibland kan det bli riktigt häftigt just för att det regnar. Men det är klart – vid spöregn försvinner kontakten med publiken. Då blir det som en hinna mellan scen och publik.
Andra faror med utomhusspelningar?
– Knott dras till ljuset, så stora inandningar kan göra att utekonserter blir lite ovegetariska. Fast i Dalhalla är det så kalt, så det problemet blir nog inte så stort. Det är värre i slyskog.
Din sommar i övrigt?
– Den ser bra ut. Jag spelar Tolvskillingsoperan på Stockholms stadsteater en bit in i juni. Sen ska jag vara ledig i sex veckor förutom en liten turné med Jojje Wadenius och Martin Östergren.
Då kanske du själv hinner njuta av utbudet på utescenerna?
– Ja, jag ser särskilt fram emot Stockholms jazzfestival, som kan vara en riktigt härlig upplevelse.
Loading ...
