Barbro ska in på hemmet. Hennes gamla, överbelamrade hem ska tömmas och familjehemligheter kommer upp till ytan.
På skottdagen, den 29 februari, har Jämtlands länsteater urpremiär för Historien om en grävling i Hammarstrand. Nummer ringde upp skådespelaren, regissören, tv-producenten, föreläsaren och nyblivna dramatikern Ylva Lööf för ett samtal om grävlingsmord, mostrar och konflikthantering.
Kan du berätta lite om pjäsen?
– Det är en väldig rolig historia om hur den har kommit till. Under inspelningen av Såsom i himmelen där jag spelade körledaren Siv, hon den snipiga, berättade den underbara Barbro Kollberg om hur hon i sin ungdom dödat en grävling. Sedan skämtade jag med henne hela sommaren om alla olika sätt som hon dödat den här grävlingen på. I slutet av sommaren sa jag till henne: ”Barbro, jag kommer att skriva en pjäs, huvudrollen ska heta Barbro och vara åttio plus, och den första repliken ska vara ’När jag var ung ströp jag en grävling med bara händerna’.” Sedan sa Frida Hallgren: ”Kan inte du skriva en pjäs för dig och mig och Ingela Olsson som spelade prästfrun, för vi jobbar så bra ihop.” Under inspelningen började jag skriva två sidor men lade sedan bort det. Men nu finns där en pjäs där karaktärerna heter Barbro, Ingela, Ylva och Frida.
Vad har du för koppling till Jämtland?
– Jag driver skogsbruk däruppe, ett stenkast från där premiären äger rum. Min mamma kommer därifrån och jag har tillbringat mina sportlov där och min barndoms somrar. Mina mostrar bor fortfarande där.
Hur känns det att ha släkten på premiären?
– Det är väldigt roligt.
Det här är din dramatikerdebut?
– Jag skrev och regisserade en pjäs för trettionio år sedan som hette Prinsessan på äpplet. Då var jag elva år. Så vart trettionionde år skriver jag en pjäs! Men jag har också skrivit för tv tidigare.
Du föreläser också om konflikthantering, har du använt dig av de kunskaperna när du skrivit pjäsen?
– Teater bygger ju på konflikter men jag har inte tänkt att ”nu ska jag använda mig av mina kunskaper”. Men det är ju erfarenheter som jag bär med mig. Det var en svår fråga – att skriva är ju en mer undermedveten process. Så jag vet inte. Både och kanske.
Länk:
Jämtlands länsteater
Loading ...
