Ett sätt att definiera sig själv och sin tillvaro är att planera den. Få in jobb, kärlek, utveckling, motgångar och medgångar, fantasier, avvikelser och så vidare. För bästa resultat, planera även in tid att diskutera planeringen!
I fredags hade jag en sedan länge inbokad kväll med visa vänner och utsikt som gjord för små och stora frågor. För att göra planeringen effektiv var även ett jobb inlagt i schemat: att gå på Gunilla Heilborns nya verk skapat i residens på Norrlandsoperan och nu som gästspel på C/o Stockholms stadsteater.
En timmes produktivt avbrott i det ständigt pågående vänsamtalet alltså. Det var bara det att det inte blev något avbrott. Samtalet med min väninna fortsatte på scenen, men istället i form av dansarna Louise Peterhoffs, Kristiina Viialas och Lisa Östbergs samt musikern (bland annat) Kim Hiorthøys projekt – lika flummigt drömmande och på en gång konkret ambitiöst som vårt.
Femårsplanen handlar om just en femårsplan. Eftersom den omfattar endast fyra borde den vara lättare att upprätthålla än Sovjets, resonerar man. Så hur gör man då en femårsplan för sitt liv?
Det bollas idéer, talas uppmuntrande, anordnas lugna möten med anteckningspärmar. Man pratar om Borås, hästar, Finland, en liten gerilla i västra Texas, om att vara ”komplicerad men otydlig”, om att planera ett helt vanligt liv … fast lite förhöjt.
Det är poetiskt nonsens av vikt, med lite sång och en hel del stående svajande dans med långa armar. Vi överlever en skrattattack när gänget tränar på att utföra bankrån med hoprullade tidningsvapen, på norska, danska och på modern dans.
Gunilla Heilborn verkar ha en fantastisk talangsniffarnäsa för fantastiska människor att förverkliga sina visioner tillsammans med. Det är tydligt att verket är ett grupparbete, processen är öppen och utgör på sätt och vis föreställningen.
Formen ger en sökande, närvarande känsla. Vemodigt och roligt, småskaligt och storslaget. Om tillvarons essens. Min väninna konstaterar efteråt att ”det här handlade ju om oss, om mig!” innan vi återgår till vårt samtal och våra planer. I en helt vanlig fast lite förhöjd tillvaro.