Sverigepremiären utgjordes av Kabar Kabur av den internationellt verksamme javanesiske dansaren och koreografen Mugi (Mugiyono Kasido) Kabar Kabur betyder skvaller och är inspirerad av det politiska och sociala kaos som bröt ut i Indonesien 1998. Humoristiskt och med absolut kroppskontroll skapar den i klassisk javanesisk dans skolade Mugi förbiflimrande visioner av mänskligt vardagsliv. Egensinnigt blandar han lågt och högt, burlesk mim avlöser de mest sublima sekvenser ur den klassiska javanesiska dansen. Därtill visar han vad man kan göra med en vit t-shirt – om man har fantasi nog att se möjligheterna.
Urpremiären, Digambara – Klädd i Himmel, är ett samarbete mellan Virpi Pahkinen och Mugi. I verket dansar Oskar Landström först en duett med Pahkinen och därefter en duett med Mugi. Det är fascinerande att se den energi som uppstår i duetterna och hur subtilt Landström fångar upp och reflekterar de olika stilarna. Och hur dansarnas lyhördhet får rörelsen att resonera mellan kropparna, som trots att de är mycket olika uppnår en märklig samstämmighet. Duetterna avlöses av en avslutande trio, där dansarna förenas i vad som skulle kunna beskrivas som en suggestiv ritual präglad av intrikata gester riktade inåt såväl som mot den alltid lika undflyende himlen.
Efter föreställningen bjöds publiken på vernissage av Åsa och Carl Unander-Scharins utställning Swan Lake Revisited som förvandlar utställningssalen till en skimrande och klingande undervattensmiljö. Inga tekniska finesser kan emellertid mäta sig med den svarta robotsvanens rörande solo, trots att den är förvisad till en rätt tråkig alkov strax utanför det magiska rummet.
Dansfestivalen kommer att avslutas med Unio Mystica, en dansmeditation av koreografen Björn Elisson och författaren Marianne Linder. Denna dansas av Anja Birnbaum och Hans Nilsson.
Loading ...
