Att ta upp sex med en högstadiepublik måste vara teaterns kamikazeuppdrag numero uno. Jag får lite ont i magen när Alexander Salzberger springer in på Backa Teaters scen och börjar orera om klitoris.
En femtonårig kille skulle beskriva situationen som ”… så’är, fett jobbig”. I alla fall i flera sekunder.
För de taskiga pubbekommentarerna tystnar nästan direkt. Salzberger är helt oemotståndlig, och 100 procent trovärdig som orgasmfixerad oskuld. Med perfekt kroppsspråk som påminner om en tilltajtad Jim Carrey illustrerar han hur han ska få tjejer att komma.
Hade Kött varit en kass föreställning så hade jag gärna sett den ändå, för hans skådespeleris skull.
Nu är Kött så klart allt annat än kass. Avsändaren är ju världens smartaste Anna Vnuk, som med sitt mod och sin humor presterar den bästa sexualupplysning jag stött på, ever.
Konkret och detaljerat sexprat levereras jämte förälskelsedilemman, drömsk dans och sensuell musik – allt med både hetero- och homosexuella utgångspunkter. Det är politiskt korrekt i uttryckets positiva bemärkelse.
Min enda invändning är att den underförstådda förutsättningen är att alla tonåringar är redo för sex. Visserligen är Salzbergers roll oskuld, men en extremt sugen sådan. Och visserligen avslöjar Kjell Wilhelmson att hans sångroll är nöjd med att aldrig ha varit ihop med någon.
Men någon sent utvecklad eller jätteblyg person ser man inte röken av. Det hade varit på sin plats, i kombination med det uttalade budskapet att det är okej att vänta.
Jag hade också velat se mer på temat könsroller och status. Det flimrar förbi, i en vemodig scen där de två dansarna Karin Hedin och Sören du Hoffman rör sig till en bandad monolog om en tjej som inte längre är tjock och deprimerad, och därför värd en pojkvän. En sådan ”Snyggast.se-tråd” är lite för viktig för att släppas, i min bok.
I stort är Kött ändå en av teaterhöstens höjdpunkter, som varenda svensk nia borde få chansen att jubla åt.
Loading ...
