Minns hur telejobben försvann i rasande tempo när telenätet byggdes ut med optokabel och digital teknik. Ska samma sak ske med teatern? Ska levande skådespelare ersättas med hologram som sänds ut digitalt till biografer runt om i landet? Man kan ju tänka sig att denna teknik lockar i krisande finanstider, för med den behövs inga dyra turnéer, inga nya scenhus behöver byggas och antalet skådisar kan skäras ner.
Söråkers Folkets hus norr om Sundsvall, där experimentet utförs, ligger inbäddat i snö och isande januarikyla. Inomhus är det välkomnande; det är en plats att trivas på, med rikt utbud. Här, i biosalongen, har direktsänd opera från Metropolitan blivit utsåld folklig kultur. Nu utförs fiberoptiska försök.
Skådespelarna Cecilia Nilsson och Bo Corre (svensk verksam i New York) repeterar en telefonscen ur The Widows av Joyce Carol Oates, med premiär på Strindbergs Intima Teater i Stockholm i februari. Bo Corres ansikte projicerat på en glasskiva får mig att haja till. Hon ser så verklig ut, som om hon var där.
Cecilia Nilsson är på scenen och ringer upp Bo Corre på skärmen. De pratar. Det är rätt häftigt.
I alla fall roligare än när en skådespelare går omkring ensam på scenen och pratar i telefon och den andra rösten kommer från en högtalare. Men, de ska inte använda den här tekniken i sin föreställning, berättar regissören Hedvig Claesson. Då ska de spela telefonsamtalet från varsin sida av scenen.
Vad ska då all teknik vara bra för? Projektledaren Gunilla Kindstrand avfärdar raskt mina farhågor om att det skulle gå ut på att spara in på levande teater. Nej, nej, nej, det handlar om att undersöka vilka effekter tekniken får på konstnärernas tolkning, gestaltning och publikens upplevelser.
En grupp teaterelever från Timrå gymnasium väller in för att agera provpublik. Vi får se telefonscenen ett par gånger till. Skådespelarna turas om att vara virtuella. Deras karaktärer förändras när de projiceras på skärmen.
Tonåringarna konstaterar att ”skådespelarna sänder ut vibbar som inte kommer med på skärmen”. De svarar lydigt på frågorna om fiberoptiken men verkar mer intresserade av att få prata med skådespelarna och fråga ut Bo Corre om hennes liv som skådis i New York.
Ett par tjejer liftar med mig mot Sundsvall. Den äldsta ska söka scenskolan. Jag tänker att med ett utbyggt fiberoptiskt nät för digitala utsändningar av högupplöst teater behövs det nog inte så många nya skådisar. Men det säger jag inte.
FAKTA/Konstnärlig testbredd
Förstudien Konstnärlig testbädd drivs av Fiber Optic Valley, en organisation i Hudiksvall som utvecklar användningsområden för fiberoptisk kabel.
Den ekonomiska ramen är cirka 1 miljon kronor.
Ambitionen är att projektet ska pågå 2011–2014 och utforska vilken betydelse fiberoptik och digital teknik kan få för konst och kultur med avseende på kommunikation, publikreaktioner och gestaltning, ur ett regionalt perspektiv.
Förstudien omfattar flera olika konstformer samt demokrati, infrastruktur och hållbar utveckling. Denna påbörjade repetitionsvecka i Söråker är den teaterinriktade delen av förstudien och intressenter i det digitala teaterprojektet är förutom Strindbergs Intima teater även Riksteatern, Folkteatern i Gävleborg, Stiftelsen framtidens kultur, Region Gävleborg och Söråkers Folkets hus.
Loading ...
