Fidelio på Göteborgsoperan

Men Philipp Himmelmanns uppsättning av Beethovens enda opera är en mångskiktad tolkning. Om Fidelio i sig är en rätt banal historia med rötter i såväl folklustspelet som det politiska upplysningsdramat, hittar Himmelmann otvungen samtidsförankrad form. I stället för att smeka berättelsen medhårs adderar Himmelmann i stället en rejäl skopa svärta, låter berättelsen om könsöverskridaren Fidelio bli en allegori över både äktenskapets bojor och en statsapparat i sönderfall.
   I nio rutor – scenografin påminner nästan om scenografin till tv-klassikern Prat i kvadrat – isoleras de sex huvudpersonerna. Utan att någonsin egentligen möta, eller ens spela mot, varandra lyckas solisterna lik förbannat frammana så starka känslor att armhåren reser sig. Gunnel Bohman i rollen som Leonore/Fidelio gör dessutom en alldeles enastående insats och backas upp av en skönt slemmig Krister St Hill som politikern Don Fernando.