För en tid sedan hörde jag en teaterchef i landet berätta om hur hans teater ska fokusera på företagskultur. Inte bara de stora företagen kontra den nationella ekonomin, utan hur det att arbeta på ett företag påverkar livet.
Ett ämne som teatercheferna även här i stan har nappat på: Teater Tribunalen har spelat brittiske Mike Bartletts företagsthriller Kontraktet (sista chansen ikväll) och Stockholms stadsteater ger Václav Havels systemskräckis Audiens – båda pjäser som kretsar kring den dramatiska situationen att vara ”inkallad till chefen”.
Ja, teaterchefer i hela Europa intresserar sig för denna situation om man får tro det som sägs om amerikanske dramatikern Richard Dressers framgångar med pjäsen Under bältet. En absurd arbetsplatskomedi där tre fabrikskontrollanter klättrar på väggarna, varandra och karriärstegen på en avdelning inom en avlägsen tillverkningsindustri av oklart slag.
Nu är Moment:teater en mycket liten och oberoende teaterfabrik om man jämför med de stora institutioner som begreppet syftar på (så som det myntades i teatertidskriften Visslingar & Rop) men det är ändå en typiskt fiffig bearbetningslösning att regissören Andreas Boonstra låter fabriken i pjäsen vara just hans egen teater.
Han befolkar avdelningen med tre intelligent fars-talanger med sinne för metahumor och dubbelspel (Peter Järn, Alexander Salzberger och Anders Berg), pepprar manuset med namn på andra Momentskådespelare, tapetserar väggarna med recensionsklipp (sågningar till vänster, hyllningar till höger) – och hälsar publiken ”välkommen till kriget”.
Idén om att det i teatervärlden pågår samma kamp som i andra världar framstår som väldigt tydlig. Högste chefen är borta på annat uppdrag och den här lilla avdelningen får inte vara med på den stora festen (Boonstras gästuppsättning av Ön på Stockholms stadsteater). De läskiga djuren som hotar borta vid stängslet visas för säkerhets skull som bilder på svenska teaterhögskoleelever. De nya hungriga stjärnorna anfaller om natten …
På premiären ryms nästan bara kritiker och kompisar i minisalongen på Moments lilla scen och det är klart att vi skrattar åt fåniga recensionscitat och interna referenser.
Men frågan är om all publik kommer att göra detsamma, och om inte Dressers pjäs ibland är farligt nära att drunkna i allt fikaskvaller på teaterfabriken.
Loading ...
