”Men störst av allt är … pengarna.” Det är inte bara att teatern själv är upptagen av pengar just nu (de senaste åren har krisrapporterna haglat om länsteatrars såväl som frigruppers ekonomi). Nej, det världen tänker på vill teatern diskutera.
Och just nu visar repertoarerna hur teaterns analys av dagsläget ser ut: svindlare som Bernard Madoff och företagsledare som Ikeas Ingvar Kamprad, shopoholism, konsumism, handelsresanden som dör, arbetslinjens kulturpolitik och företagskultur.
Kanske är det därför brittiska Lucy Prebbles ekonomikomedi har spelats på såväl Royal Court i London och Broadway i USA som på Länsteatern i Örebro. Men också för att det är välskrivet, drivet och spännande om pengar, makt, manlighet.
Om man så vill, och det verkar regissören Olof Hanson vilja. Han låter adrenalinet flöda på Enrons mäklaravdelning som i ett omklädningsrum för amerikanska fotbollsspelare. Bögskämt varvas med apvrål, man har blandat ihop innebörden av ”pengar” och ”penis”.
Sexualiseringen, det hierarkiska systemet, tävlingstvånget och maktlystnaden på storföretaget byggs – tillsammans med managementreligionen kring att tänka kreativt fritt – upp som delar av förklaringen till ”hur det kunde gå som det gick”. (Pjäsen är baserad på den verkliga ekonomiska skandalen på energibolaget Enron i Texas, avslöjad 2001, som fick 20 000 människor att förlora allt.)
Och det allt snabbare rullande hjulets nav heter Jeffrey Skilling – Björn Bengtsson skildrar mobboffrets revanschmetamorfos från sliskig med dålig hållning och ful slips till powerpumpad och succéslick ung vd.
Men katastrofen som blev konsekvensen av skandalen ”som skakade en hel värld” svider inte riktigt så svårt som den borde. Och är det bara jag som önskar mig att Ann-Sofie Rase hade fått göra businesskvinnan/älskarinnan/antagonisten Claudia Roe helare och hårdare?
Stockholms stadsteaters Enron har visserligen relativt hög kakaohalt – ganska mörk och lite bitter – men smakar likväl sött på tungan. Det är underhållning först och främst.
Underhållning som kanske inte bränner hål i bakfickan på makten eller råder bot på förlorarnas uppgivenhet. Men som låter dig njuta av showigt sväng i takt med börskurserna, och hur de pedagogisk-humoristiska metaforerna för finansfifflet, och tron på marknadslagarna som naturlagar, får liv på scenen i form av rovgirigt dollargrinande dinosauriekäftar och en ständigt växande djungel.
Loading ...
