”Säg hej till publiken” och sedan en gissa vem som heter vad-lek med åskådarna på första raden. För ett ögonblick tror jag mig vara på en barnföreställning, men redan någon halvtimme in i första akten dyker den nakna rumpan upp på scenen. Och det har vi ju lärt oss, att nakna rumpor förekommer sällan i barnteater – däremot inte alltför sällan i finsk brutalteaterestetik.
Nu kan inte kultstämplade 25-åringen Teater Viirus, under ny ledning, sägas vara så där oerhört brutal, snarare lite uppnosigt kaxig. Åtminstone att döma av gruppens nya föreställning Identity is a Myth som spelades under Finimini-festivalens första helg.
I ett slags serietidningsestetik målar ensemblen med breda tuschstreck upp fem kusiner vars gemensamma nämnare är en sunkig sommarstuga i myggträsket Porkala, ett arv från deras mormor, vars sista önskan var att de skulle kunna samsas kring vad som snart visar sig vara mer av ett mardröms– än drömhem. Bland annat antyds att deras mormor skulle ha våldtagits av en rysk soldat i huset och att barnbarnen därmed har ryskt påbrå. Så var Porkala också ett naturområde i Finland, som arrenderades som marin- och militärbas av Sovjetunionen under andra världskriget, med andra ord en plats med högt symbolvärde.
I syskonens möte med varandra som vuxna faller alla tillbaka i sina gamla roller. Kusinen från stan är den enda som blickar framåt. Hon som har varit i Amerika och sett världen så till den grad att hon har glömt sitt modersmål, en Matrixhämnare i svart latexrock och solbrillor som likt profeten Tiresias återvänder blind till sitt barndomsland, ett handikapp som samtidigt gör henne mer seende eftersom hennes inre bilder är befriade från schabloner.
Svårigheten att frigöra sig från andras vanemässiga bilder är också uppsättningens nav. För vem är du själv under alla lager av pålagda identiteter? Teater Viirus bråkar och vänder på frågeställningen: En man börjar tala finska med sin hustru när han känner sig trängd, en annan blir aldrig mer än en surfare i de andras ögon och en tredje bara skuggan av sin barndom, alltmedan det pimplas öl, snackas och kokar av manliga hormoner i den lilla börkvedseldade bastun.
Identity is a Myth är rolig men faller delvis i sin egen fälla: istället för att skala av de fem karaktärernas pålagda identiteter förstärks de av den kantiga spelstilen. Därmed uteblir också en sann katarsis, trots alla heta bad.
För barn spelas däremot definitivt Månen, koreografen Jukka Korpis verk byggd på godnattsagor som han har hittat på för sina egna barn och förvandlat till suggestiv danskonst. I fonden projiceras allt från skymningsskog med entonigt hackande hackspettar till krängande lyftkranar och uppspelta apor på två dukar, rörelsemönster som Jukka Korpi – mannen bakom verk som Moder Jords avgrundsdjupa strupe – tolkar till nära och omfamnande dans, som för tankarna till födslovåndor.
Det vilar något av finsk naturromantik över föreställningen, som under festivalveckan framfördes på såväl finska som svenska, en känsla av att Korpi har grävt upp en bit svart våt myrmark ur ett av världens mest skogstäckta länder och placerat den mitt på golvet på Turteaterns scen i Kärrtorp. Lite skrämmande är det med livemusik i brummande moll på bland annat theremin och mungiga trakterade av Girilal Baars, men samtidigt suggestivt trolskt och förhoppningsvis också begripligt för målgruppen tre år och uppåt.
FAKTA FINIMINI
Festivalen Finimini som ambitiöst presenterar ny, ung och alternativ scenkonst från Finland pågår på Turteatern i Kärrtorp till och med lördag 5 maj. Några återstående punkter på det digra programmet som vi på Nummer är sugna på är en Kaurismäkiafton där det utlovas en resa till ett fiktivt Finland, där ”tiden stannat och kaffet är svart” (26/4), ett antal readings av nyskriven finsk dramatik, föreställningen Legionärerna som framförs på flera språk och tar avstamp i P O Enquists berättelse om den svenska baltutlämningen (2 – 3/5) samt ett avslutande samtal om finsk scenkonst med Mikael Wranell som samtalsledare (5/5).
Läs också Nummers artikel Festivalyra i maj om vårens övriga scenkonstfestivaler.
Loading ...
