Det urbana landskapet ger föreställningen en fin inramning. Foto: Sören Vilks
Recensioner [2014-10-17]

Fint förkroppsligad förgänglighet

Residual bits of sunlight
 av Örjan Andersson
Scen: Andersson Dance på Kulturhuset Stadsteatern

Ort: Stockholm
Koreografi: Örjan Andersson
Musik: Sam Salem
Scenografi och ljus: Sutoda
Kostym: Nina Sandström
Dramaturg: Bodil Persson
Medverkande: David Norsworthy, Jimmie Larsson, Paul Lee, Moa Westerlund, Daniel Whiley
Länk: Andersson Dance


RECENSION/DANS. I Örjan Anderssons Residual bits of sunlight befinner vi oss i ett postapokalyptiskt landskap fyllt av kvarlämnat material från någon nedlagd fabrik. Nummers Thomas Olsson har sett ett verk som vill nå bortom ytlig ruinromantik.

Det är svårt att tänka sig en bättre inramning för Andersson dance och Residual bits of sunlight än Kulturhuset Stadsteaterns hörsal med sina stora fönster riktade mot Sergels torg, Sveavägen och Hamngatan. För här ger de omgivande kontorshusen, ljusreklamen och trafiken utanför fönstren en handgriplig kontext till det som utspelas precis framför oss. Publiken är dessutom placerade i vinkel mot de stora fönstren som inte dras för utan förblir öppna under föreställningens gång.

När sedan både ljuset och Sam Salems postindustriellt klingande musik under några eftertänksamma sekvenser är som svagast blir den urbana omgivningen till en påtaglig del av scenrummet. Och ett sätt att förankra verket i en plats som dansarna men även publiken aktivt tvingas förhålla sig till, både som iakttagare och som kroppar bland andra kroppar, såväl mänskliga som skapade av människor. Alla lika förgängliga.


Trots att Residual bits of sunlight handlar om livets eller tidens gång och om hur man kan se det förkroppsligas på varje plats är det ett hoppfullt verk fyllt av vördnad mot såväl ting som medmänniskor.
 Även om Örjan Andersson inte låter de sex dansarna gå i direkt närkamp med de ställningar, kabeltrummor av trä och andra föremål som lämnats kvar vid någon nedlagd industri så inleder de ändå en dialog med dessa ting. De låter föremålen falla, undersöker dem och förvandlar dem i några fall till ljudliga instrument med hjälp av mikrofoner.


Växlingarna mellan det lågmälda och de omfamnande nästan vårdande rörelserna och de mer explosiva sekvenserna bär någonting typiskt Örjan Anderssonskt över sig. I Residual bits of sunlight finns också hela tiden en lågintensiv närvaro även när dansarna är som mest stilla. Hur den sedan med hjälp av parallella skeenden och skilda koreografiska rörelser byggs upp till extremt intensiva ögonblick då allt samlas i ett intensivt här och nu är imponerande och styrkan i Residual bits of sunlight. Ett nu som pågår ända tills en uppåtriktad och schaktskapande vit ljuskägla sakta slocknar av sanden som långsamt strilas över den.

Fotnot: Titeln Residual bits of sunlight är hämtad ur boken Becoming Animal: An Earthly Cosmology från 2010 av den amerikanske författaren David Abram.

Thomas Olsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare