Åh, Den flygande handläggaren som hade kunnat bli så bra! Ämnet är ju guld. Dokumentärt och aktuellt. Brännande och tragikomiskt. Och relevant för allas våra liv. Vem har inte kommit i kontakt med Försäkringskassan? De flesta av oss enbart med köleda och frustration som följd, inte det ”försäkringssjälvmord” som pjäsens utförsäkrade och psyksjuka ”kund” ser sig nödgad till för att slippa provas mot hela arbetsmarknaden.
Och vi är många som likt dramatikern Gertrud Larsson – som tidigare grävt djupt i myndighetsmisären i fullträffen Asylshopping – frågat oss hur det i hela friden har kunnat gå så fel? I sin jakt på svaret har Larsson funnit att verkligheten överträffar dikten. För det är en absurd och Kafkaartad process som skildras i första aktens omfattande omgörningsredovisning av ”Kassan”.
Publiken har stark anknytning till FK som arbetsplats, vilket bland annat märks på skrattsalvorna som chefsparodierna drar hem. Och det är här skon klämmer för den icke invigda; Den flygande handläggaren balanserar besvärande ofta på gränsen till internt firmaspex. Visst finns det humor i verklighetens parkonstellationen generaldirektör Curt Malmborg (Claes Ljungmark) och produktionsdirektör Maivor Isaksson (Anna Carlson) – men den nyttiga idioten ställd mot den fyrkantiga dogmatikern dras tröttsamt många varv.
Inför andra akten hoppas jag på mer förankring hos anställda och försäkringstagare. Men efter en stark inledning, där mångåriga medarbetaren Marianne (nyligen Guldbaggebelönade Cecilia Nilsson) får förnedra sig i en reklamfilm för att bättra på FK:s image, är ljusglimtarna få. Även om det finns en skönt förlösande faktor i en hunsad handläggares förvandling till superhjälteklädd hämnare, utvecklas konfrontationerna med de ansvariga högdjuren enbart till endimensionella upprepningar.
Till plussidan hör att Larssons kritik slår åt alla håll, mot Göran Perssons regering som krävde halverade sjuktal, mot Reinfeldts som verkställde. Och ensemblen gör ett strålande jobb, stabilt och tonsäkert.
Efteråt grubblar jag över varför Den flygande handläggaren ändå inte lyfter. Kunde regissör Olle Törnqvist ha skruvat upp skojsandet till en serieromaninspirerad fars? Eller, och kanske hellre, vågat vila i allvaret. Blottläggandet av de svårutrotade system som maskerar order till dialog och nedskärningar till förbättringar förtjänar ett skarpare iscensättande.
Se Försäkringskassans egna reklamfilmer här. Musiken används i föreställningen.
Loading ...
