En äldre kvinna jobbar tillsammans med en långhårig hårdrockare i en skolbespisning. Hans svarta hår hänger fritt under kockmössan. Min första tanke är att hårstrån kommer att hamna i maten. Äckligt.
Teater Västernorrlands uppsättning av Anders Duus pjäs från 2003, Måndag är fiskbulledag, vänder sig till unga i årskurserna fem till åtta och har regisserats av Karl Seldahl. Han har valt att skruva till pjäsen ordentligt.
Den ena kvinnorollen har gjorts om till en manlig hårdrockare, vilket får föreställningen att tappa förankring i verkligheten. I stället för en seriös berättelse om två kvinnor i en skolbespisning får vi se ett överdrivet spektakel som skjuter över målet. Teaterupplevelsen blir ett enda stort jaså.
Det motsägs delvis av skickligt skådespeleri, framför allt av Maria Granhagen, men vad är det för mening med bra skådisar om de inte har något sammanhang att verka i.
Konflikten mellan de två anställda handlar till en början om vad som serveras och hur. Sedan kommer en nedskärningskonsult och ska sparka en av dem. Då börjar de tävla med varandra.
Föreställningen innehåller också pekpinnar om att äldre bör säga upp sig till förmån för yngre, och att panpizza är bättre än näringsriktig mat. Det är inställsamt mot den yngre publiken, men alla andra håller nog inte med.
Scenen är ett rektangulärt golv med publik på tre sidor och en fond med dörr vid ena kortväggen. Där finns också matlagningsbänk och storköksattiraljer. Trots det har de matlagande skådespelarna anmärkningsvärt svårt att hitta fungerande fysiska matlagningsaktioner för sina roller.
Kanske hade det fungerat om föreställningen gjorts mer realistisk, mindre skrål, mer här och nu.
Loading ...
