Fjäderholmsteatern: Saltkråkan

På så vis liknar Saltkråkan i mycket Joakim Pirinens satiriska pjäs Familjen Bra: På en ö där solen ständigt skiner, barnen skuttar lyckligt över klipporna och vågorna kluckar därtill är det svårt att inte må just annat än – bra.
    Men syftet med föreställningen är givetvis inte att röra om, vare sig politiskt eller mentalt, utan att få just den somriga och solbrända publik som gästar Stockholms närmsta skärgårdsö att må ännu bättre. Och det kan man köpa just för att det är sommar och man ärligt talat inte orkar vara mentalt aktiv hela tiden. Dock köper inte alltid barnen det faktum att skådespelarna inte är samma som i tv-versionen från 1964. Som medhavd treåring resignerat uttryckte det: Mamma, bara Båtsman såg likadan ut fast dregligare.
   Då spelar det ingen roll att rollistan är fullpepprad med publikdragande kändisnamn som Ulf Larsson och Ebba Hultquist. Sedan är det både för- och nackdelar med att teaterrummet är autentiskt. Plötsligt är Finlandsfärjan som passerar i fonden mer intressant än Tjorvens ”Farbror Melker, vet du vad…”. Men som sagt, smågullig underhållning för stunden och en given föreställning att ta turistkompisen från annat land på: Saltkråkan bekräftar till hundra procent bilden av en evigt leende svensk skärgårdssommar.