Mina förväntningar var höga på den unga briljanta flamencodansaren Rocio Molina som gjorde ett oförglömligt gästspel på Södra Teatern för två år sedan. Och hon gör mig inte besviken! Det är ingen tvekan om att denna nyskapande danskonstnär är på väg att bli en av de mest betydande inom flamencon.
Att Rocio Molina och Laura Rozalén vill förnya sin konstform – vilket innebär att bryta mot flamencons och det sociala livets invanda konventioner – framgår av Turquesa como el limón (”Turkos som citronen”). Samtidigt som deras koreografi är väl förankrad i traditionen finner de nya vägar, vilket ger dansen en ovanlig fräschör. De drar sig inte heller för att utmana invanda könskonventioner och visa att de är ett par såväl på som utanför scenen.
Men framför allt är det Molinas dans som gör föreställningen till en stor flamencoupplevelse. Trots sin ringa ålder (24 år) är hon en komplett flamencodansare, hon har en mogenhet och ett djup i sin tolkning som man knappt tror är möjligt hos en så ung person. Hon har också en skärpa som i kombination med en stark karismatisk utstrålning gör att hennes flamenco blir närmast hypnotisk.
Hennes partner Rozalén har även hon stark utstrålning och imponerande teknik, inte minst hennes ovanligt sirliga armrörelser är en njutning att uppleva. Hon ger ett mjukt feminint intryck och genom sin elegans och lätt flirtiga humor skapar hon associationer till äldre tiders flamenco, vilket även det är något nyskapande.
Det är mycket bra av Dansnät Sverige att bjuda in Molina att göra en stor Sverigeturné innan hon blir alltför efterfrågad. Men det är synd att man inte har satsat på ett program, eller ens ett programblad, med till exempel en svensk översättning av den spanska texten i föreställningen och en presentation av de medverkande.