Flickan i soffan: Stockholms stadsteater

Att se en Fossepjäs ger inte alltid omedelbar utdelning, snarare är återvinningen en långsamt växande insikt. En kan vara att det som i salongen kändes som ett förhöjt, poetiskt språk, plötsligt visar sig vara rena rama vardagsdialogen. Du står där och talar med din dotter och låter plötsligt som ”Hon” i Någon kommer att komma: ”Så du trivs här i vårt nya hus?”, ”Ja, jag trivs i röda hus”, ”Så du har det bra här”, ”Ja, här har vi det bra mamma”, ”här kan vi vara tillsammans, långt från de bullrande bilarna”…
   Flickan i soffan handlar på en konkret nivå om en konstnärinna som möter sitt förflutna. I ett ordfattigt hem försöker den unga kvinnan nå sin mamma, syster och sin frånvarande pappa. På ett mer existensiellt plan handlar den om vad som händer med människor när de slutar kommunicera med varandra. Hur är det att leva som en främling i sin egen familj? Det starka kortet i den här föreställningen är skådespelarna som var och en gör en enastående rolltolkning och lyckas lyfta fram den humor som finns i Fosses dramatik, men inte alltid blir belyst. Se den om du vill få ledtrådar om hur språkliga barriärer kan växa till berg mellan kök och vardagsrum i ett hem som – till synes – är alldeles normalt.