Jösses flickor av Margareta Garpe och Suzanne Osten är en av Stockholms stadsteaters största succéer någonsin. Efter premiären i november 1974 gick den för fulla hus i flera säsonger.
– Pjäsen var ett uttryck för dåtidens unga kvinnorörelse, säger Margareta Garpe. Nu ska den spelas i en ny politisk karta, en karta som är mer splittrad och differentierad än då.
Malin Axelsson har just påbörjat arbetet med att skriva in pjäsen, som vare sig finns på film eller i elektronisk form, i sin dator. Därefter tar det stora arbetet med att bearbeta pjäsen samt skriva en ny akt vid.
– Det känns kul och nervöst, säger hon. Jösses flickor slutar 1974 och jag föddes 1975. Men trots att jag inte var med på den tiden har pjäsen, framför allt musiken i den, varit en naturlig referenspunkt för mig sedan jag var barn.
Tar över stafettpinnen
– Det är en otrolig ära att ta över stafettpinnen, intygar Maria Löfgren som ska regissera nyversionen av Jösses flickor på Stockholms stadsteaters stora scen. Det slår mig ofta att vi människor blir historielösa väldigt fort. Men vi måste förstå vår historia för att se vår nutid och veta var vi ska gå i framtiden.
Suzanne Osten, som har undervisat både Malin Axelsson och Maria Löfgren på Dramatiska Institutet, tycker att valet av dramatiker och regissör var väldigt självklart.
– Men det kändes nästan skämmigt att fråga, eftersom det är så tungt och historiskt, berättar hon.
– Jag vill att ni ska veta att vi litar på er, samtidigt som vi naturligtvis kommer att vara era mentorer, fortsätter hon vänd till sina forna elever.
Maria Löfgren och Malin Axelsson har tidigare arbetat tillsammans i pjäsen Och så levde vi lyckliga med 38 roller på Upsala Stadsteater.
– Det finns en myt om att kvinnor vill vara i små hörn och göra barnteater, så det är härligt att höra att ni gillar stora projekt, säger Suzanne Osten.
Nyversionen av Jösses flickor – Befrielsen är nära får premiär på Stockholms stadsteater på internationella kvinnodagen den 8 mars 2006.
Loading ...
