Flippad könsrollskabaret

Pampig musik dånar och fyra män i likadana strikta kostymer gör entré. De utför manliga ritualer i en samstämd koreografi: de sträcker fram armar, kontrollerar vad klockan är, uttalar sig med makt och har möte enligt förutbestämda mönster.
   Mötet drar ut på tiden och skådespelarna frossar i tusen sätt att sitta. De gestaltar, utan större överdrifter, ett väldresserat och välklätt manligt kollektiv utan minsta dammkorn på kavajslaget.

Så spricker den hårda manliga masken och baksidan börjar uppenbara sig. Mannen som ger sin kvinna saker hon vill ha (men som han inte gillar) bara för att få lite kärlek talar om hur det känns. Män och kvinnor möts i misslyckade parrelationer, de dansar styrdans, och de har tråkigt sex.
   Efter paus har de fyraskådespelarna klätt ut sig till kvinnor och driver med kvinnors tysthet och svårigheter att ta plats: i en parallell får publiken först se hur en man bär sig åt när han ska tala offentligt och sedan en kvinna som bokstavligen ber om förlåtelse för att hon finns till.
   Men i den avslutande delen gestaltas en värld där människor får vara som de är oavsett kön.

Föreställningen består av ett collage av texter, sånger, mimiska eller talade scener och dansnummer. Bland textmaterialet finns allt från gamla schlagers och dåliga historier till Edith Södergrans Vierge moderne. Upplägget liknar revyns eller kabaretens men ändå inte – attacken på ämnet är hårdare och når djupare.
   Spelet är poetiskt och utflippat, på ett sätt som associerar till samtida dans: ett formexperiment i all tysthet. Och det är det jag gillar med den här föreställningen, att skådespelarna vågar släppa taget och göra helt galna saker på scenen.

Sedan kan jag tycka att en tillräckligt öppen och okonventionell dramatiker gott hade kunnat få följa med på resan och ge föreställningen mer struktur. Den skulle också kunna tajtas ihop några minuter.
   Men på vägen hem känner jag mig plötsligt glad och lite upplyft. Tänker att det kanske inte är omöjligt, människor kanske kan få vara som de är och slippa spela roller för att passa in?