Årets trend
Att byta chef. Hos följande har chefbyten (eller byte av konstnärlig ledning) skett: Dramaten, Stockholms stadsteater, Kungliga Baletten, Göteborgsoperans balett, Orionteatern, Riksteatern, Dalateatern och Borås stadsteater. Även Svenska Teatern i Helsingfors passade på när chefbytarkarusellen snurrade som bäst i Sverige.
Årets sextema
Queer. Från att ha varit utesluten från teatern dök den plötsligt upp överallt: diskussionen kring kön och identitet. Bara i Stockholm körde Teater Giljotin med crossdressing och bara stjärtar i Markisinnan de Sade, Unga Klara körde queer för hela slanten i Det allra viktigaste, Södra Teatern tog hit uppsättningen Lesbian Pulp-O-Rama från New York, Fria Teatern bjöd på crossdressing med pjäsen I Full Galopp och Teater Scenarios Daniela Kullman ordnade feministisk kabaré med sin egenhändigt författade … och poesi.
Årets politiska tema
Kravaller. Förra sommarens Göteborgskravaller har tagit sig in på teaterscenen under året. Teater Bhopa och Teater Kurage har satt upp varsin pjäs om detta i Göteborg, där också Göteborgs Stadsteater och Teater Pugilist är i planerartagen med pjäser om kravaller. I Stockholm har Teatergruppen STHLM spelat pjäsen GBG01.
Årets bedrift
Birgitta Englin, som lyckades regissera två bra, intressanta och viktiga uppsättningar, Medea och Ana Simovic (B)röst, på två olika scener i två olika städer med premiär samma helg.
Årets foajéflopp
Avklätt visade sig inte passa i Vita kuben på Norrlandsoperan. Utställningen där material från förläggaren Bo Cavefors produktion, varav en del nakenbilder, skulle ha visats stoppades med buller och bång av rädsla för att de skulle kunna uppröra publiken samt för att den kanske kunde vara olaglig. Sedan ändrade man sig, men då var Cavefors så otröstlig och förnärmad att han valde att ställa ut i Ystad istället.
Årets frågetecken
Varför lade Kungliga Operan ner populära balettprogrammet Unreal Estate när det lockade en helt ny publik tack vare de hårt rockande grabbarna i Entombed? Tyckte möjligen ledningen att det var läskigt med alla ovårdade hårdrockare i raderna, eller flagnade bladguldet av ljudnivån?
Årets parodi
Internskämt är populära i teatervärlden, men tv-serien Stora Teatern måste ses som oslagbar i denna kategori med dess förtjusande porträtt av Dahlbergskan, Löfgren, Flinck med flera på bästa sändningstid.
Varanteaterns tolkning av Filmkrönikans Sara Wennerblom är god andrapristagare i parodiklassen.
Årets Thorsten Flinck
Delad förstaplats mellan Magnus Roosmans tolkning i ovanstående tv-parodi och Suzanne Ostens inte särskilt subtila påhopp via Simon Norrthons regissörskaraktär i Det allra viktigaste på Unga Klara. Tveksamt om Totte själv, med sin insats i dokusåpan Baren och den thinnerluktande krogshowen på kändiskrogen Stacy, egentligen bräcker detta. Men han fick ju en egen tv-dokumentär i alla fall.
Årets djur
Älgen. Dansensemblen Moose Dance Company och Teater Y & X:s föreställning Älgar i motljus får räcka som exempel. Dessutom spelades Kristina Lugns pjäs Titta en älg tillfälligt igen på Teater brunnsgatan fyra i början av december.
Årets återförening
Mats Ek och Cullbergbaletten skapade en ny föreställning tillsammans efter sex år på var sitt håll. Resultatet – Fluke – var oerhört tillfredställande och borrade sig rakt in i, åtminstone den här åskådarens, känslocentra.
Årets hemvändare
Göteborgs stadsteater som är tillbaka på ordinarie scen efter exilen på Stora Teatern.
Årets comeback
Vilse i Pannkakan som scenshow var en varmhjärtad försoningspresent från Staffan Westerberg till den förskrämda 70-talistgenerationen.
Årets sågning
Dagens Nyheters Ingegärd Waaranperäs recension av Stockhomsgruppen Moments Titus Andronicus måste varit hennes mest aggressiva i år. Gruppen torkade dock tårarna med övertygelsen om att ”all publicitet är bra publicitet” och citerade sågningen i en ovanligt kreativ annonskampanj.
Årets självdistans
På delad förstaplats med Moment som citerade den dåliga DN-recensionen (”Slyngelaktiga upptåg, dåliga skämt”) i sin annons för Titus Andronicus kommer Dan Bäckman som i sin dito för Jan Banan Tour citerar samma tidnings lika dåliga recension för hans föreställning: (”Inte så kul/…/ Vem driver han med egentligen?”)
Härligt med självdistans och humor, tycker Nummer! (Y.L.)
Årets blodigaste
Danske Kasper Holtens uppsättning av Donizettis Lucia di Lammermoor. Genrepspubliken svimmade, premiärpubliken svimmade och det fortsatte att dimpa ner operabesökare mellan stolsraderna på Confidencen p g a det ymnigt flödande teaterblodet.
Årets kallaste
Koreografen Efva Lilja åkte på polarexpedition till Grönland för att dansa med isen och isbjörnarna samt göra ett verk utifrån erfarenheterna. Håll utkik efter premiären som blir 27 januari på The Ice Globe Theatre i Jukkasjärvi.
Årets hetaste
Marius von Mayenburgs pjäs Eldansikte blev så populär att den, efter förra årets Sverigepremiär i Helsingborg, sattes upp i såväl Stockholm som Göteborg. Lätt att bli uppeldad av ett pyromanmotiv med andra ord.
Årets största
750-årsfirandet av huvudstaden blev ett rejält spektakel och en ursäkt för en hel del både bättre och sämre evenemang. Las Vegas-showen Slave to the Rhythm utanför Kungliga Operan hördes, syntes och glittrade mest.
Årets minsta
New York-gruppen Tiny Ninja Theater som med sina pyttesmå ninjafigurer i plast (endast 5 cm höga!) gestaltade Shakespeares Macbeth under ett gästspel på Stockholms stadsteater.
Årets stjärnskott
Spoken Word-poeten Daniel Boyacioglu gick från den okända estraden till Riksteatern, Parkteatern, Radioteatern och tv på bara ett år.
Årets teaterambassadör
Teater i Haga för sin folkliga men kvalitétspräglade Ronja Rövardotter i Gustaf III:s sagolika slottsgrund. Här fanns välregisserade amatörer och titelrollsinnehaverskan Isabel Bäcklund-Reboja var ett lovande ungdomsfynd.
Årets flitigaste
Han är väl alltid flitig, men i år räknade vi ut att ljusdesignern Linus Fellbom jobbat med (minst) 15 produktioner från norr till söder!
Årets dåliga förlorare
Stockholm var inte stort nog för två musikaler om Greta Garbo. Efter tre månader gick den extremt påkostade Garbo the musical på Oscarsteatern i konkurs. Ensemblen är övertygad om att det var de negativa recensenternas fel och gick till attack med en debattartikel i Aftonbladet. Rubriken löd: ”Recensenter – ni gör oss arbetslösa”. Nummer hälsar privatteatrarna välkomna till Teatersverige, där taskig ekonomi snarare än taskiga kritiker är den mest hotande farsoten. Och det är inte bara Garbo Stockholmarna får klara sig utan i framtiden, utan även Boulevardteatern och kanhända också Stockholms improvisationsteater som båda gått i konkurs under året. Trots bra recensioner.
Årets evighetsprojekt
Seg kväll med Lugn på Teater Brunnsgatan fyra segar vidare och behåller sin utmärkelse från förra året. Får Kristina Lugn och co bara ihop pengar till det nya ventilationssystemet, som är förutsättningen för scenens fortsatta existens, blir det säkert ytterligare förlängning nästa år.
Årets Macbeth
Oturspjäsen hette 2002 Morbror Vanja. Två sjukdomsfall genererade två inhopp och framflyttad premiär men till slut blev den av på Stockholms stadsteater och regissören Thommy Berggren kunde andas ut.
Årets PR-kupp
Dramatens dubbla premiärer av Cairds Trettondagsafton. Recensenterna ombads komma på septemberpremiären eftersom regissören inte kände sig klar med sitt jobb, men ändå gavs ett antal jubileumsföreställningar i juni under Stockholms 750-årsjubileum till fullt betalande publik. Varpå recensenterna ändå gick på den första premiären och den följande diskussionen om den ofärdiga första premiären, samt den färdiga andra premiären, gavs stort mediautrymme.
Årets provokatör
Philippe Blanchard/Adekwhat. Qui pro Quo var inget för de konservativa balettomanerna. Visserligen dansades det på scenen men inte på det sättet vi är vana vid utan detta var snarare en smått flummig happening som byggde på publikens delaktighet. Vissa älskade den och såg flera föreställningar, andra avskydde den och lämnade salongen i protest. En störtcool idé med andra ord.
Årets förluster
Världstenoren Gösta Winbergh, Teater Västernorrlands Sören Eriksson och Orionteaterns Lena Lindahl har gått bort under året.
Bara flippar
Årets favoritföreställningar (lokalt urval)
Södra Sverige:
Före detta på Malmö Dramatiska teater.
Motivering: Humor blandas med allvar i denna samtidshistoria om några vanliga människor som fastnat I det förgångna. I en underhållande och träffsäker dialog konfronterar de varandra. Igenkänningsfaktorn är hög, överraskningarna många och man inser hur lätt det är att titta tillbaka istället för att leva livet här och nu. (K.L.)
Västra Sverige
Bl a på Teater Trixter
Motivering: Ljussättaren-scenografen Charlie Åström pjäsdebuterar och gör samtidigt sin första regi – och träffar rätt i allt. En serie mimiska camera obscurabilder om längtan, hopp och kärlek. (K.S.)
Mellansverige:
Refuge på Ung scen/öst
Motivering: En fascinerande blandning av dirty realism och askungesaga – Frida Röhls Amy, ständigt på sin vakt, markerar tempot med blixtsnabba repliker, likt en boxares reflexer. (K.S.)
Det allra viktigaste på Unga Klara.
Motivering: På Unga Klara har Suzanne Osten & Co skapat ett megateatralt rum som rymmer såväl massor av kostym och rekvisita som plats för diskussion av ett viktigt ämne. (C.D.)
Norra Sverige (Västerbotten & Norrbotten)
Danny Crowe show på Profilteatern
Motivering: En skrämmande och skrattfylld inblick bakom kulisserna till reality-tv:ns smutsiga bakgård dit publiken bokstavligt talat tas med in till en medryckande scenografi. En välvävd historia om människor som töjer sina egna gränser för rätt och fel. (M.P.)
Norra Sverige (Västernorrland & Jämtland)
Norrdans Windows 2002 som innebär dans i skyltfönster (årligt återkommande tradition i Härnösand).
Motivering: För det folkliga tilltalets skull. Folk står mitt i gatan och ser dans de kanske aldrig hade sett annars. (K.N.)
Årets dansföreställning
Ljusdykare av Eva Lundqvist/Vindhäxor
Motivering: Verket präglas av en hänsynslös energi och en total övertygelse hos såväl koreograf som dansare. Att se Ljusdykare var som att bli insugen i en virvelvind, det tog bokstavligt talat andan ur en som samtidigt som man hoppades att det aldrig skulle ta slut . (L.A.)
Årets skådespelare/skådespelerskor
Ann Petrén.
Motivering: För hennes sex pricksäkra rolltolkningar (Parakletos/Spåkvinnan/ Dr.Fregoli/Schmidt/Munken/Harlekin) i Suzanne Ostens Det allra viktigaste på Unga Klara. Petrén bokstavligen drar ner brallorna på det manliga släktets alla stereotypa, stelnade gester i åtminstone tre av dem. Också är det inte så dåligt att spela sex olika roller i en och samma pjäs. Heja Ann Petrén! (Och inte mindre för henes roll i Kristina Lugns pjäs Begåvningsreserven på Teater brunnsgatan fyra. (Y.L.)
Även Leif Andrée och Malena Engström nämndes.
Årets dansare
Johanna Björnsson, premiärdansös på operan.
Motivering: Att hon kunde motivera sig till att studera in en av de mest krävande rollerna i den dramatiska balettens repertoar för en, (1), föreställning och dansa den med en ny och oerfaren partner och ändå ge publiken en fullödig tolkning av en kvinnas liv i det sena sjuttonhundratalets Frankrike. (L.A.)
Årets sångare
Carl Unander Scharin, tenor.
Motivering: Han är en mångsidigt begåvad sångare som verkar lika hemma i alla århundraden, vilket han vid flera tillfällen visat under året. Nu senast då han genom sin pregnanta musikaliska tolkning i kombination med en absolut närvaro för en stund gav liv och nerv åt den för övrigt dramatiskt stendöda operan Näktergalen på Kungliga Operan. (L.A.)
Årets kompositör
Dammigt eller ej, men det är faktiskt W A Mozart. Behöver vi säga mer än: premiärer för Figaros bröllop i Ystad, Trollflöjten på Drottningholm, Don Juan på Kungliga Operan, Cosí fan tutte på Folkoperan, Mozartmusikal i Karlstad, Shaffers Amadeus i Uppsala, Lars Noréns Tyst Musik (där första akten utgörs av Mozartmusik. Dessutom gick Pusjkins Mozart vs Salieri för åttonde säsongen hos Teaterstudio Lederman i Stockholm och – nypremiär för Milos Formans Amadeus på bioduken. Detta bevisar att Wolfgang är hetare än någonsin och den extrainsatta konserten Wolfgang & Igor på Norrlandsoperan bekräftar trendtesen. För vem vill vänta med Mozart till nästa år, som Göteborgsoperan och Dalhalla gör – med risk för att vara helt ute? (C.D.)
Årets dramatiker
Nog för att klassikerna alltid spelas men de trendigaste teatrarna har valt William Shakespeare i år. Stormen är överrepresenterad med två hos Teater Västernorrland, en i Göteborg, en hos Teater Västmanland samt Nya Skånska Teaterns sjömanshistoria, men ytterligare ett gäng Shakespearepjäser har florerat på landets scener. Se ett urval i faktarutan nedan. (C.D.)
Årets ”Bubblare”
Moose Dance Company med Somebody gave us this title. Ett spännande verk med många tolkningsmöjligheter som genomsyras av konstnärligt mod och integritet i kombination med ett originellt tänkande. Det är ett rikt verk där mogna drag, såsom en genomgripande analys, kombineras med en naiv lekfullhet. (L.A.)
Loading ...
