Nummer har tidigare noterat att teatern lockas av att locka den unga publiken till sig. I höst är detta tydligt på tre av de nordligaste institutionerna som provar varsina grepp för att få de unga till sina hus.
Norrlandsoperan i Umeå har bestämt sig för att helt enkelt ge bort sista-minuten-biljetter till sina egna produktioner.
– Jag tycker det är rimligt att man till och med det år man fyller 18 har rätt att komma in på en statligt finansierad institution, säger Lars Tibell, chef för Norrlandsoperan.
Norrbottensteatern i Luleå öppnar under fem höstkvällar, inte bara salongen utan också en av sina scener, för hugade 14-18-åringar. Teatern bistår med enklare regi, ljussättning och scenografi. De unga fixar innehållet. Start fjärde oktober.
Fucking Åmål – några år senare
På Västerbottensteatern får Suburbia premiär. Uppsättningen är ett samarbete med lokala gruppen Sälteatern. Pjäsen, som också filmatiserats, kan liknas vid en Fucking Åmål, några år senare.
– Suburbia har ett stort släktskap med den arga engelska dramatiken, säger regissören Pontus Stenshäll, som kommer från Moment i Gubbängen utanför Stockholm.
Karaktärerna ligger åldersmässigt mellan mellan 20 och 24 år, ensemblen själva strax däröver. De längtar bort från ”en icke namngiven norrländsk stad”. Bort till någon annanstans där man kan göra konst, bli rockstjärna, förverkliga sig själv.
Drömmen om att göra karriär i rockbranschen ligger nära till hands för flera i ensemblen. Helenah Lindegren spelar den hemvändande rockstjärnans pr-ansvariga assistent:
– Jo, nästan obehagligt mycket, svarar hon på frågan om gruppen själva känt igen sig i manuset.
Utan von oben-attityd
Och det är väl just en hög igenkänningsfaktor som ska locka de unga till Västerbottensteaterns salonger i höst. Den och en väldigt sjysst hemsida komplett med trailer, ett spel där man samlar på sig tomma ölburkar och pizzaslajsar och aktar sig för arga hundar på väg för att hänga med polarna i ”hörnet”.
Gemensamt för de tre satsningarna är att de faktiskt – ännu så länge – tycks sakna ”detta-har-vi-vuxna-gjort-för-er-ungdomar”-stämpeln. En i dessa sammanhang ganska vanligt förekommande etikett, nogsamt påklistrad av en omtänksam vuxenvärld som sedan förvånat gapar över tomma salonger eller ”ungdomshus” eftersom, hör och häpna, ”ungdomar”, liksom de tänkta grupperna ”invandrare” eller ”vuxna”, inte heller de är någon homogen grupp.
Loading ...
