Venedig är ett rörligt och rörande modellbygge på Dramatens stora scen. Här dansar skådespelardockor gjutna i commedia dell`arte-traditionens fasta former till offensivt slagverk och upphottad Vivaldi. I 1700-talskomedin Två herrars tjänare har Carlo Goldoni gjort sitt Venedig till platsen för en roande och oroande soppa om kärlek och moral, om nödlögner och orättvisa.
Här har de flesta en eller annan räv bakom örat, men de riktigt fula fiskarna tycks gömda djupt nere i kanalerna. Förutom de fiskar som far över scenen förstås. Där flyger också pastan och baguetterna, där trummas det på koffertar och kastrullock, där slåss det med trumpeter och där kan de många luftfärderna när som helst sluta med ett bokstavligt magplask.
Morgan Allings Truffadino är anrättningens pumpande hjärta. Han är en lika förtjusande som tafflig tjänarnarr, som tack vare charm och påhittighet kommer undan med det mesta. Hans rollgestaltning är en smått genialisk kombination av skådespeleri och artistisk improvisation. Ja, för visst är det Morgan Alling som driver gäck med publiken och tillåter sig att spåna fritt kring oväntade applåder och tydliga suffleringar? Visst är det Morgan Allings glimt i ögat och längtan att bli älskad vi skymtar under narrkalufsen? Trots det kliver han aldrig ur Truffadinos gycklardräkt och tappar heller aldrig riktningen. Viljan att ta sig ur den högst oklara soppa han har hamnat i och problemen med att vara två herrars tjänare samtidigt är uppenbart Truffadinos.
Men det är inte bara Allings show. Med sig har han en ensemble som ger kött och karaktär även åt de mer otacksamma rollerna – Peter Engman som chosefull och melodramatatisk Florindo, Hanna Alström som sötsur Clarice, rosa från korkskruv till sandal, Mats Bergman som Monte Pythonsk hotellvärd och Hans Klinga som Dottore Lombardi tryfferad med tyska tirader är några i skaran.
Peter Langdal är en svängig och lekfull regissör som har laddat komedin med brunst och queera undertoner, även om de inte är konsekventa ända in i mål. Fast konsekvensen kan man kanske strunta i. Två herrars tjänare är ett välkoreograferat party som är osedvanligt kul att bevista.