Den rykande färska föreställningen Ashes av Les Ballets C de la B som gästade Dansens Hus i helgen är en manifestation av kompaniets ställning som en av dansvärdens mest kreativa grupperingar. En eloge till Dansens Hus som så snabbt fick hit föreställningen – en månad efter premiären.
Koreografen Koen Augustijnen har tillsammans med dansare, sångare och musiker skapat en föreställning som måste beskrivas som älskvärd. Det är inte något ord jag vanligtvis skulle använda för att beskriva en dansföreställning. Men det stämmer väl med Ashes, vars koreografi präglas av en tyngdlös lätthet korsad med en jordnära robusthet och det är i mötet mellan dessa motsatser som älskvärdheten uppstår.
Fast vid den första anblicken av dansarnas kroppar – som ligger strödda framför en scenografi som påminner om husfasader från en fattigare del av en stad i södra Medelhavsområdet – är anslaget dystopiskt. Den mörka känslan dröjer sig kvar i koreografin som dock gradvis infiltreras av den liveframförda musiken av Georg Friedrich Händel.
Ju längre föreställningen pågår desto mer tar den innerliga och livsbejakande känslan i musiken över och föreställningen får en allt ljusare grundton.
Utan att bli publikfriande charmar artisterna publiken på ett sätt som jag sällan har upplevt. Så är de också en grupp mycket skickliga dansare som samtidigt som de behåller integriteten är ett kollektiv. Det är imponerande att se hur blixtsnabbt de synkroniserar sig i märkligt vackra vågrörelser som oscillerar kring den enskilda kroppens centralpunkt.
Ashes är en rik föreställning där mycket händer på olika delar av scenen. Då och då samlar Augustijnen upp koncentrationen i solon som i sin exakta artikulation och sitt raffinerade samspel med musiken blottlägger existentialistiska djup som suger in betraktaren.
Men här finns också plats för humor och överraskande detaljer, som när det jag tror är en terrass i kulissfasaden visar sig vara en studsmatta som låter dansarna flyga – vilket ytterligare förstärker koreografins viktlösa karaktär.
Enligt programbladet handlar föreställningen om livets flyktighet och vad vi gör för att hålla fast vid och bli av med saker och ting. Ashes är avgjort värd att hålla fast vid.
Loading ...
