Flyt för Mats Ek

Att Mats Ek och Fläskkvartetten passar för varandra upptäckte jag när Kungliga baletten dansade Ljusvarelser i mitten av nittiotalet. Det var som om Fläskkvartettens musik gav koreografin en extra lyster. Därför är det inte förvånande att Mats Ek för andra gången väljer att skapa en balett tillsammans med dem, första gången var Apartement för Parisoperans dansare.

Knappt två veckor före premiären bekräftar han på en presskonferens att kvartetten – vars musik han säger återspeglar en föränderlig, sig förändrande verklighet – inspirerar honom. Därtill upplever han att han har ett konstnärligt släktskap med dem, något som kan ha sin grund i att deras musik har ett brett känslomässigt register, som han beskriver på sitt karaktäristiskt målande sätt.
   – Deras musik är romantisk med taggtråd och ofta springer de in i betongväggar.
En karaktäristik som skulle passa lika bra som beskrivning på Mats Eks egen koreografi. Det är förmodligen denna samstämmighet som möjliggjort det nära och framgångsrika samarbetet, som han beskriver som ett kreativt gungbräde, ett samarbete som inleddes med att han gav musikerna en meny av idéer som de sedan reagerade på och så fortsatte de tills musik och koreografi hade hittat varandra.

Livsvikigt musikkemi
Att musiken – och musikskaparen – är av största betydelse för Mats Ek som koreograf förstår man när han berättar att musiken inte bara är en inspirationskälla, den kan också kan vara en riskfaktor.
   – Musik kan vara förrädisk och frambringa allt för enkla lösningar så att koreografin blir beskrivande kommentarer till musiken.
   Om det är en mycket rik musikalisk komposition kan den få honom att känna sig utestängd, som det inte finns någon möjlighet att tillföra något eftersom allting redan är sagt av kompositören. Därför föredrar han att arbeta med ”enklare” musik.
   Men även hos Mats Ek gäller principen, ingen regel utan undantag.
   – Med detta menar jag inte att Fläskkvartettens musik är enkel! Deras musik ger mig rörelseimpulser och känslomässiga idéer, samtidigt som den är lättuppfattlig, omedelbar och effektiv.

Titel med flyt
Titeln, Fluke, har ingen speciell anknytning till baletten vilket beror på att Mats Ek var tvungen att bestämma sig för ett namn långt innan han egentligen var mogen att göra det. I det läget föll det sig naturligt för honom att låna namnet på ett av de färdiga musikstyckena som han valt till baletten. Fluke, är engelska och en fri tolkning skulle kunna vara ”att ha flyt”, och det stämmer ju, för det är uppenbart att Mats Ek och Fläskkvartetten har flyt tillsammans, så mycket att musikerna till och med medverkar på scenen, precis som de gjorde i Paris.

Nervös hemvändare
Några som också haft en avgörande betydelse för tillkomsten av det nya verket är de dansare i Cullbergbaletten som Mats Ek arbetat med tidigare. Dessa dansare, som känner honom väl, kan nämligen ställa helt andra krav på hans kreativa förmåga än dansare han vanligtvis möter som kringresande frilanskoreograf. Eller som han själv beskriver situationen.
   – Det är lätt att plocka ur garderoben, men när man arbetar med folk man känner måste man förnya sig, annars utsätts man för ett ironiskt höjt ögonlock.
   Men det var sex år sedan Mats Ek senast arbetade med kompaniet och sex år är en lång tid i dansens värld. När han återvände till Cullbergbaletten hade många av de gamla dansarna han ville arbeta med redan slutat i kompaniet. Han beskriver det som om han återvänt i elfte timmen och att återkomsten blev mer komplicerad än han tänkt sig.
   – Det var som att tvingas återupptäcka någon man trodde man kände.

Gruppbalett med solonummer
Ett nytt verk av Mats Ek är något av en raritet och naturligtvis känner han omvärldens krav på att han skall förklara vad Fluke är för ett slags verk. Men knappt två veckor före premiären är han inte helt klar över den frågan själv, vilket beror på att han ännu inte sett hela baletten utan bara arbetat med delarna.
   För att publiken ändå skall få en uppfattning om Fluke beskriver han den som en gruppbalett där individer bryter sig ut ur kollektivet och manifesterar sin individualitet i solon, duon och trios innan de återigen blir en del av gruppen.
   I Fluke, som i alla Mats Eks verk, finns teatern och dansen närvarande samtidigt och frågan om inte detta kan vara en källa till konflikt för honom svarar han bestämt.
   – Ja och jag hoppas det kommer ut!
   Avgör själv när Fluke kommer till en teater nära dig.