Sommaren är amatörteaterns högtid. Som upptaktsläsning och påminnelse om vilka förutsättningar som gäller under utomhussäsongen passar det fint att läsa boken Om man tappar bort sig så ska man inte bara säga ööö… äää… ööö… ää av Charlotte Lindgren och Anna-Karin Waldemarson, utgiven av Amatörteaterns Riksförbund, ATR. Här får man följa amatörteaterspelande barn och ungdomar från Hallstahammar, Kalmar och Köping i deras äventyr från repetition till premiär.
Den tunna, mjuka boken innehåller hårda basfakta, såsom att pjästexten också kallas för manus, vad ordet smink betyder och att flera pjäser spelas på en teaterfestival. Med mera. Kort och enkelt formulerat så att större barn kan läsa den själva och lära sig en hel massa om hur teater funkar.
De personliga reflektionerna från bokens intervjuade teaterbarn får dessutom teater att låta som något alldeles oemotståndligt. För att citera Ellen från Hammarteatern: ”Det är alltför roligt för att låta bli.”
Om teater för unga, ”kulturpolitikens viktigaste grupp” (författaren citerar här Sven Nilssons Kulturens nya vägar från 2003) handlar doktorsavhandlingen Mellan scen och salong – En kultursociologisk analys av ungdomsteater, framlagd av Anna Lund vid Växjö universitet.
Lund har följt Regionteaterns uppsättning av Kära Jelena (1997) och hennes forskning handlar kortfattat om ungdomsteaterns ”verklighet”. Hon analyserar de olika faktorer som tillsammans skapar teaterupplevelser för den unga publiken.
”I de flesta ungas liv är teater ett ovanligt inslag”, skriver Lund som inte bara studerat läroplaner, kulturmål och konstnärliga ambitioner, utan också fördjupat sig i ”teaterintressets sociokulturellt varierade villkor”, det vill säga sådant som påverkar ungdomars inställning till teater. Utöver de ”vanliga” bakgrundsfaktorerna som klass, kön, utbildning och bostadsort studerar hon också ungdomskulturella referensramar, erfarenheter och konstintresse. Det är inte ovanligt att ungdomspubliken betraktas som en homogen grupp, men Lund slår med sitt resonemang (tack och lov) fast att det inte finns någon entydig publik.
En annan av hennes intressanta slutsatser är att skolan inte är någon neutral plats för ”folkteater”, vilket är en rätt vanlig uppfattning, utan att skolan tvärtom ofta sorterar in elever i bestämda fack och att det är där man får lära sig vem teater är till för och inte till för. Krasst skulle man därmed kunna dra slutsatsen att teatertanten föds redan i skolbänken, vilket tål att tänkas på om man hör till dem som bekymrar sig det minsta över teaterns framtid.
Bekymras gör man definitivt när man hos Anna Lund läser om teatervärldens (i detta fall Regionteaterns) simpla kategoriseringar av ungdomspubliken i termer som ”vänner” kontra ”pestpublik”. Med en sådan inställning från teaterns håll är det inte underligt att ungdomar som den intervjuade Tomas spontant känner att teater är något för ”fina människor”.
I Margareta Sörensons jubileumsbok om Dockteatern Tittut målas lyckligtvis en helt annan syn på publiken upp. En av de viktigaste faktorerna i Dockteatern Tittuts trettioåriga framgångssaga är just den stora respekten för barnpubliken – som hos dem kan vara så ung som två år. Ordet pestpublik känns alltså extremt avlägset när man som på Tittut inte ens ser barnen som åskådare, utan som medskapare till föreställningarna. Och alla som besökt den lilla teatern på Lundagatan i Stockholm, eller på någon av deras många turnéer, kan hålla med om att bokens titel En stor liten teater är klockren.
För Tittutfanset är det en förmån att genom Sörensons bok få lära känna personerna – som hon beskriver som pionjärer – bakom produktionerna, liksom att få läsa mer om föreställningar man sett. Och de man önskar att man hade sett. Tittutmänniskorna berättar om sina metoder samtidigt som läsaren ur ett Tittutperspektiv och via författarens stora kunskaper i ämnet får en bild av hur synen på barn och barnteater ändrats under de trettio år som det stora lilla dockteatersällskapet existerat. Dessutom är boken rikt illustrerad och skriven parallellt på svenska och engelska, vilket gör den till en fin present åt exempelvis utländska sommargäster.
FAKTA
Titel: Om man tappar bort sig så ska man inte bara säga ööö… äää… ööö… ää
Författare: Charlotte Lindgren och Anna-Karin Waldemarson
Förlag: ATR:s Förlag, Västerås
ISBN: 978-91-85-666-31-7
Titel: Mellan scen och salong – En kultursociologisk analys av ungdomsteater
Författare: Anna Lund
Förlag: Arkiv förlag, Lund
ISBN: 978-91-7924-211-4
Titel: En stor liten teater/A great little theatre
Författare: Margareta Sörenson
Förlag: Carlsson bokförlag
ISBN: 978-91-7331-159-5
Loading ...
