Folkets hus & Park: En vacker dag

På scenen: en minnessten om Ådalen 31 och två äldre damer som tänker tillbaka. Efter det ett snabbt klipp till New York och börskraschen 1929. Musikalen En vacker dag om Ådalskravallerna 1931 är igång.

Scenografin går i vitt och består av uppstaplade stenblock. Den ska föreställa en antik grekisk ruin, Pnyx. Kopplingen till Ådalen är långsökt.
   I denna miljö spelar Petra Nielsen lidande arbetarhustru med grå peruk och hängande hårtestar. Här finns också tre unga tjejer som är totalt omedvetna om vad som händer runt omkring dem, trots att en strejk pågått i fyra månader. Frågan är om kvinnorna i Ådalen 1931 var så här bombade eller om musikalens kvinnobild representerar manusförfattarnas dröm om önskekvinnan.
   I replikerna flaggas gång på gång för vad som kommer att hända på scenen och att en historisk händelse förestår.
   Musiken och sångarna är det bästa i den här musikalen men orkestern är gömd bakom scenen. Kompositörerna balanserar det populärmusikaliska anslaget mot den tragiska berättelsen utan att bli sentimentala. Korta inslag av Arbetets söner och Internationalen spelas i ironiserande baktakt. Självklara örhängen saknas men höjdpunkter är det gott om – som när Karolina (Susanne Jonsson) sjunger om sin döda mamma.
   En stark skådespelarinsats görs av Hans Sandquist som kommunistledaren Konrad. När Maj-Gun (Lina Hedlund) sjunger att i hennes värld lever fattiga och rika tillsammans, har folkmassan börjat gå mot strejkbrytare och militär i Lunde. Den politiska laddningen i Ådalenhändelserna har tvättats bort och den försoning som det talades om inför premiären verkar mera handla om förträngning.

Karin Kämsby