Folkmusikalisk skräckisDaniel Pettersson och Daniel Fredriksson blåser liv i en 200 år gammal berättelse från Västerbottens inland.
Recensioner [2009-04-28]

Folkmusikalisk skräckis

Getaren av Daniel Pettersson, Daniel Fredriksson, Hans-Ola Stenlund
Scen: Västerbottensteatern
Ort: Västerbotten
Regi: Hans-Ola Stenlund
Ljus: Kin Grenholm
Medverkande: Daniel Pettersson, Daniel Fredriksson
Scenografi och kostym: Helena Weegar
Ljud: Krister Lindgren
Ett samarbete mellan Västerbottensteatern och Norrlandsoperan
Länk: Västerbottensteatern


RECENSION/MUSIKTEATER. Västerbottensteaterns mångåriga satsning på berättarkonsten fortsätter med Getaren, berättad av folkmusikerna Daniel Pettersson och Daniel Fredriksson. En västerbottnisk skröna där musiken är den stora behållningen.

En god historia förutsätter att det finns en spännande och engagerande berättelse att berätta. När det kommer till goda historier är Västerbottensteatern med sin mångåriga satsning på berättarkonsten något av experter på området.
   Efter ett gäng uppskattade berättarföreställningar som exempelvis 1809 och Lifsens rot har det så blivit dags att, tillsammans med folkmusikerna Daniel Pettersson och Daniel Fredriksson, blåsa liv i en 200 år gammal skräckis från Västerbottens inland.


Ute på ett isolerat näs i Vindelälven lever den diaboliske Gubbträskbonden tillsammans med en hunsad fru och en ensam piga. Gården är rik; här har det tullats med samvetet mer en än gång i jakten på snabba pengar. Nere på byn går det rykten om att de unga pojkar som har jobbat på gården har försvunnit spårlöst. Det är med andra ord ingen köbildning för att ta tjänst hos Gubbträskbonden.
   Sommaren närmar sig och bonden behöver en getare för att sköta boskapen: predikanten Israelsson har två söner som bonden tror sig kunna övertyga. Bonden förklarar sig vara nyfrälst och undrar om inte predikantens söner kan kombinera jobb på näset med att sprida lite gudsord på gården? Israelsson välkomnar bonden till söndagens predikan men vägrar till bondens stora förtret att släppa sina söner. Några dagar senare dyker en okänd pojke upp ute på näset: bondens nya getare …


De båda musikerna Daniel Fredriksson och Daniel Pettersson klarar övergången från musikens värld till ett sceniskt berättande förvånansvärt bra. Efter en lite nervös inledning blir de alltmer självklara i sitt berättande, även om det inte går att komma ifrån att det är som musiker de har sin verkliga styrka. Inte minst deras nyskrivna musik med sin suggestiva ton och lekande fantasifullhet imponerar.
   Det blir också musiken som är den stora behållningen med den här västerbottniska skrönan. För storyn om den onde rikknösen som bjuder in djävulen i sitt hem har vi ju hört förut. I otaliga versioner och otaliga gånger. En starkare historia och Getaren hade kunnat bli så mycket mer än bara en underhållande men förutsägbar bagatell. Förutsättningar finns absolut.

Elin Axelsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (2 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1