Folkoperan: Orfeus i underjorden

”Att utsätta publiken” är ett begrepp man ofta talar om inom teatervärlden. Bogdan Szyber och Carina Reich går några snäpp längre och nöjer sig inte med att bygga om hela Folkoperans salong så att sångarna ska kunna ge sig ut i publiken via catwalks. De utsätter samtidigt originalet hårt och har pressat ner de mest kända elementen ur Offenbach-operetten Orfeus i underjorden i sin Szyber & Reich-kompressor och – typ – slängt bort resten. Ut på andra sidan kommer en psykotisk tolkning där den välkända ”Galop Infernal”, som spelas redan i foajén, upprepas så många gånger att ingen behöver känna sig blåst på can-can-karamellen. Det obligatoriska, tvivelaktiga bensprattlet har dock lösts med hjälp av en småvulgär docka och mekaniska lösben monterade på en rullator.
   Själva Underjorden, dit Orfeus kommer för att söka rätt på sin förlupna Eurydike, har blivit till en nattklubb med namnet ”La Petite Mort”, ett franskt uttryck som betyder ”orgasm”. Men glädjeflickorna här är rätt sura och tillställningen blir ett slags Moulin Rouge Gone Mad. Megaoperett och antioperett på en och samma gång. Inget för nervklena traditionalister således.