Folkteatern: Larm

I likhet med The Real Group har den 27 personer starka Göteborgskören Amanda, i regi av Niklas Hjulström, en rätt snäll, för att inte säga frikyrklig, framtoning. De bjuder på soliga leenden, gungar på knäna för att visa att de har mjosik i kroppen och är till på köpet fullkomligt tokiga i avancerade över- och understämmor.
   Så jepps, du gissade rätt. Larm på Folkteatern är en rätt rar – och mycket väluppfostrad – upplevelse. Lite U2, jaha. En dikt av Harry Martinson, jasså. Beatles på svenska och dans i exotiska kläder, snark. Som en välrepeterad show på en basar i Pingstkyrkan, ungefär.
   Men det hör faktiskt inte alls hit, eftersom Amanda skulle kunna göra vad som helst och ändå komma undan med det. De är nämligen helt galet älskade av sin publik och deras föreställningar är nästan alltid utsålda. Så vem orkar sitta och tjura när alla andra i salongen sitter och klappar och sjunger med? Endast en människa utan glädjeförmåga.
   Men när ett stort rött tyghjärta går runt bland de leende körmedlemmarna till tonerna av någon sorts pseudoklezmer, då är måttet banne mig rågat.